Åter på Lövberga

Hemma igen, fylld av tacksamhet....

Tacksam att allt gått otroligt bra. Visst, han har en kraftig hjärnskakning och minnet sviker fortfarande. Har dålig koll på vad som hänt tiden före olyckan och av själva olyckan minns han ingenting. Även korttidsminnet sviker och sånt som hänt en timme tidigare försvinner ibland.... Och det är nog det som är jobbigast för mig och gör mig mest orolig. Och det här är också nåt som ganska snart måste bli bättre, annars blir det återigen en tur till lasarettet för ytterligare kontroller.
Det vänstra ögat har fått sig en rejäl smäll och igår ägnades flera timmar åt att få det noggrant undersökt. Det verkar ha gått bra, men för säkerhets skull så ska vi på ett återbesök nästa vecka och då ska förhoppningsvis svullnaden lagt sig så det går lättare att undersöka det.
På vänster sida har kindbenet en spricka under ögat. Och detta har oroat mig sen undersökningen av ögat igår. Läkaren som gjorde undersökningen misstänkte att det här eventuellt påverkade ögat, men till min/vår stora lättnad, så var det inte så. Och en spricka gör de inget åt, så han slapp opereras. Nu ska även sprickan kontrolleras nästa vecka, då trycket från svullnaden lättat, men läkaren trodde inte att det skulle ge nåt annat resultat då heller.
Knät behövde de aldrig röntga, det räckte med en undersökning för att konstatera att det inte var nån fara med det.
Sen har han massor av skrapsår, vilket förstås orsakar en massa obehag just nu, men det är ju småsaker i det stora hela!!

Många har undrat hur själva olyckan gått till och de har haft höjden av otur, men verkligen haft marginalerna på sin sida. Rattstången har nämligen gått av!! Och det är förstås omöjligt att manövrera ett fordon då och det blir inte lättare av att det är spegelblank is på vägen...... Tur är förstås att de inte mött nån annan. Tur var också att bilen gick i diket med "baken" före, hade det varit tvärtom hade nog utgången blivit en helt annan. (Detta enligt förarens pappa som var på plats ungefär samtidigt som ambulanserna.) Det jag är gladast över är förstås att det inte kom nån bil åkandes som inte hade upptäckt Alvin som låg mitt i vägen....

Jag känner också en sååååå otroligt stor tacksamhet över all värme jag har fått känna de senaste dagarna..... Tårarna har kommit då jag överösts av uppmuntrande samtal, mail, meddelanden och besök. Dessa har gjort mig stark och gett mig kraft att orka hålla ihop..... Tror inte nån kan förstå hur mycket det har betytt för mig <3 Kärlek till er alla..... Ingen nämnd, ingen glömd!

En stor eloge också till alla er som på ett eller annat sätt ställt upp, så att jag har kunnat vara där jag har behövts som bäst det här dagarna: På sjukhuset tillsammans med min son!!
Ett extra stort tack till mormor och farmor som varit här hemma och tagit hand om tjejerna!!

I morgon kommer sambon (förhoppningsvis, måste ju alltid tilläggas) hem och jag antar att det inte varit så roligt att sitta fast ute på en plattform mitt i allt detta..... Ska bli skönt att få vara alla tillsammans igen!!

Ta hand om er därute och var rädda om varandra.....

Mardrömmen....

Ikväll har jag fått uppleva en mardröm på riktigt och jag befinner mig fortfarande i den...
Skulle ringa och kolla vart Alvin tagit vägen och nån svarar;  Jens på ambulansen. Kul skämt tyckte jag och bad att få prata med Alvin. Får till svar; jag heter Jens och jobbar på Ambulansen i Karlstad, är du Alvins mamma? ....... Några sekunders tystnad och tankarna virvlar. Jovisst är jag det..... "Han har varit inblandad i en trafikolycka och vi håller precis på stt lasta in honom i ambulansen och vi är på väg in till sjukhuset......" VAAASSAAA DUUUUU??????

Tja, sen blev det ett stort virrvarr.... av tankar och känslor.... Tog mig in till akuten och det var ingen rolig syn som mötte mig: Fastspänd med nacken fixerad, illa tilltygad i ansiktet, kopplad till en massa slangar,  ligger mitt barn där.... Massa läkare och annan personal hit och dit och barnet som ligger där och inte alls är "med"......

Många timmar senare har vi fått ett rum på en avdelning och jag drar en lättnadens suck, för att Alvin hade en skyddsängel som vakade över honom den här kvällen....
Han har förvisso slagit ur en flisa ur en kota i ryggraden, men det är inte någon fara. Han har en ansiktsskada som ska utredas vidare i morgon. Ett knä ska röntgas i morgon. Full av skrubbsår och en mycket kraftig hjärnskakning.... MEN HAN LEVER!!!!!!!

Han har suttit som passagerare i ett fordon som snurrat varv på varv,  har kastats ur och blivit liggande på vägbanan...

Huuuuu, detta kunde ha gått SÅ mycket värre....

Väntar nu på att jag ska "landa", så att jag kan få några timmars sömn....

Tänk om.... tänkte jag....

Och jag hann tänka det alltför många gånger.....

Jag vet att min inlägg lyst med sin frånvaro och att jag varit eländigt dålig på att höra av mig till min vänner på slutet. Visst beror det till stor del på att mitt nya (och förbaskat roliga) jobb tar en hel del tid. Lägg också på det att vi fortfarande inte vet vart vi ska bo när vi ska vara ute ur huset i slutet av januari.... Allt detta borde räcka till.... Men sen slog bomben ner:

För ungefär en månad sen, så kände jag den..... knölen i bröstet!!!!!!!!! Paniken, kan ni fatta paniken???!!! Redan nästa morgon ringde jag Bröstcentrum för att få en tid........ lite drygt tre veckor senare.... Fyyyy fasen säger jag, att behöva gå och fundera över detta i över tre veckor :-(

Tankarna flög och for. Och då de kom, så gick det liksom inte att hejda dem. Det var lite som att kasta sig ut i fritt fall; hur gärna jag än hade velat bromsa, så gick det inte....
Tänk om...
..julen som kom kanske var min sista?
..den fantastiska helgen i Göteborg med sambon och nya kollegor, skulle jag vara med nästa år?
..jag inte skulle få se mina barn växa upp.... och så vidare och så vidare....

Fattar ni vilken terror, att hela tiden känna den där förbannade knölen, men att bara vara tvungen att snällt vänta på besked??!!

Jag tackar gudarna för jobbet! Såg till att allt gick i 220 km/h hela tiden, helt enkelt för att inte hinna tänka!
Så då jag var på utbildning och alla runtomkring trodde att det var så skönt att få några kvällar för mig själv där nere i Skåne. Så bröt jag istället ihop totalt och satt i ett hörn, invirad i mitt täcke med tårarna sprutande och visste inte hur jag skulle kunna hålla ihop tills jag fick ett besked....

Jag höll ihop och i veckan var det så äntligen (eller hur det nu var, både ville och inte ville att den dagen skulle komma) dags för undersökningsdag.
Det hela började med mammografi och sköterskan kollade på bilderna och säger: Jag ska gå och hämta läkaren direkt...... "Jahapp, det var kört", hann jag tänka...... Vad jag inte visste, var att det var så här det skulle gå till: Mammografi, läkare, ultraljud, läkare igen och till sist kirurg. För att alla skulle få se och känna, så inget lämnades alltså till slumpen!!

Men det var ingen fara!!!!!! Herregud, en sån obeskrivlig lättnad!!!!!!!!
Gick ut från mottagningen, som på små moln. Satte mig i bilen och kände hur slut jag var.... Hade kunnat somna där och då. Hela kroppen kändes som gelé.....

Så till allt och alla som känt sig åsidosatta ett tag, jag hoppas ni har överseende......

Jag måste få berätta...

.....lite kort om livet på en pinne just nu:

Är lycklig över mitt nya jobb! Det är låååånga dagar just nu, men det blir ju bättre bara jag kommer in i det! Jag har roligt varje dag och jag får träffa en massa spännande människor! Idag till exempel, träffade jag tomten! Jo, det är faktiskt sant och jag fick till och med hans visitkort. (Lovar bildbevis nästa gång jag skriver från datorn!)

Idag har jag sålt huset. (Skriver jag, för Timmy hade ju inte kommit hem, så jag skrev under alla papper själv..... Skumt kändes det!)

Nytt jobb och , så småningom, nytt boende då förstås. Stora grejer i livet och, tro det eller ej, men fler är på gång!!!!! Har i ungefär halva livet dragits med något som jag gärna skulle slippa en del av; en förbaskat stor byst!! Och ÄNTLIGEN ska det göras nåt åt det!! HURRAAAA! Hade fått göra det ganska omgående, men vill ju gärna komma in i jobbet ordentligt först. Så nån gång i maj ska det ske! Bye, bye G-kupa, bye, bye ont i nacke, skuldror och ryggen i allmänhet och VÄLKOMMEN o du söta lilla D-kupa!!

Sådär, en liten statusuppdatering, så att ni vet att jag lever ;-)

Syskonkärlek!

På riktigt alltså och inte den varianten då de är i luven på varandra! Den här morgonen har de fått härja friskt (läs "ganska fritt") och den mest uppskattade sysslan har tydligen varit att leta kläder i Amandas byrå... Då de kände sig nöjda med dagens påklädning (lager-på-lager-principen har använts....), så satte dig sig på tåget (i fåtöljen) för att åka på cirkus!!! 
Huuur goa som helst och för en gångs skull, så fick jag med det hela på bild :-)

 

Explosioner!!!

Befann mig plötsligt mitt i nåt sorts granatregn tror jag.... Då jobbet blev mitt, så exploderade stressbubblan som jag levt i under fyra veckor och tryckvågen kastade mig hårt till marken... Flera dagar gick och jag fick inget gjort, jag kunde helt enkelt knappt hitta orken till något annat än det allra mest nödvändiga.

Då jag började vakna ur det töcken jag hade slungats in i och resa mig igen, så upptäckte jag att hela världen också hade exploderat. En gigantisk explosion av färger runt omkring mig och jag kom plötsligt på, att hösten är så vacker, att det gör riktigt ont ibland.
Med hösten följer också kvällar med tända ljus och brasa i kaminen, små saker som är som balsam för själen....

Om det är det stundande jobbet, färgerna ute, ljusen på kvällarna eller helt enkelt att hösten vissa dagar bjudit på rena sommartemperaturer som gjort att jag känt mig på bättre humör än på mycket länge, det har jag ingen aning om! Men nånstans djupt inne i kroppen känner jag harmoni!!!
Jag hoppas känslan håller i sig då jag väl börjar jobba och det ska försöka pusslas ihop nån sorts vardag här hemma. Jag intalar mig själv att det bara finns ett sätt att reda ut det och jag tror att det stavas struktur! Att vara väl förberedd både inför jobbet på dagen och jobbet som fortfarande kommer finnas här hemma är nog a och o.

Veckan som kommer är sista veckan innan jag också ska börja leva i verkligheten; jobb och fem veckors semester om året. En för mig helt okänd verklighet, då jag, tro det eller ej, faktiskt aldrig testat på det livet förut. Så då är det kanske hög tid nu?! Jobbat har jag ju gjort, men inte år ut och år in på det här sättet. Säsongsjobb, kortare anställningar, studerande och nu sist några års föräldraledighet, är sysselsättningar som skiljer sig ganska markant från det som väntar nu! 

Ska försöka använda sista lediga dagarna till förberedelser och jag ska även unna mig lite lugn och ro!! Jag tänker inte ha dåligt samvete om jag ägnar en timme här och där till att göra absolut ingenting! Är kaxig nog att tycka att jag kan vara värd det faktiskt ;-)

I morgon ska jag börja rensa bland all bråte inne på kontoret och jag hoppas också hinna med några kökslådor och skåp då jag ändå är i farten! Hur mycket jag kommer hinna med, det visar sig. Men det vore skönt att få undan lite skräp i allafall! Vi får se i morgon kväll hur mycket som verkligen blev gjort!

"Naturlig skönhet" är passande ord för denna fantastiska lönn!! Och att  få njuta av 18,5 grader varmt den 9 oktober är ju nästan för bra för att vara sant! Sen kom i och för sig hösten väldigt snabbt: En nattlig höststorm med slagregn rev ner de flesta löven ur träden och då gjorde tydligen hösten entré på allvar, för sen har det varit is på bilrutorna då vi kommit ut på mornarna. Så nu är det bara att plocka fram varmare kläder,, både åt sig själv och barnen!!!!

 

DET ÄR MITT!!

Fy FAN så glad jag är!!!!!

Jag försöker undvika svordomar på bloggen, men idag behövs en för att verkligen kunna sätta ord på mina känslor!!! För känslor är det och en hel massa såna: Skulle vilja hoppa, skutta, tjoa och skrika som en galning :-D Har dock sansat mig och bara praktiserat de två sista, för det vore ju trist att ta ett glädjeskutt, då resultatet med största säkerhet skulle bli att jag knappt tog mig ur sängen i morgon!

Jag fick alltså jobbet! Det har gått nästan en månad sen de ringde mig första gången och nu, tre intervjuer senare, så blev det MITT!! Någon dans på rosor kommer det inte vara till en början.... jag kommer att få jobba häcken av mig i många månader. Men förhoppningsvis så kommer slitet att löna sig till slut. Hur som helst så ska det bli förbaskat roligt och jag tror att jag har hamnat i ett toppengäng!

En sån här kväll borde jag förstås ha firat stort, men det fanns inte riktigt tid till det. För det första så åker Timmy på jobb i morgon och det är alltid en del som ska fixas med innan han drar iväg. Sen har vi putsat och fejjat här hemma inför morgondagens visning. 

Men nåt extra har jag, eller vi, i allafall unnat oss, nämligen hemgjord tiramisu! Det är ju så underbart gott och det lägger sig säkert som bomull både här och där på kroppen, men ibland måste man få unna sig!

Namnam.....

Kan ju hoppas att städningen tröttat ut mig lite, annars antar jag att det kommer bli svårt att somna ikväll. Men då jag väl gör det, så blir det med ett fånigt stort leende på läpparna i allafall!!

Herregud så trött!!

Det blev kväll innan jag äntligen klev av tåget hemma i Karlstad igen och sen har jag inte gjort många knop.... Anställningsintervjuer tar på krafterna och sen en sex timmar lång resa på det, tog liksom musten ur mig!!

Och nu återstår bara väntan, väntan och åter väntan på DET DÄR telefonsamtalet! Om de bara visste hur mycket jag vill ha jobbet..... Det var nog längesen jag ville något så innerligt!!

Jag antar att den här processen kan liknas lite vid att gå över tiden under en graviditet och dessutom få beräknad förlossning framflyttad gång på gång. Jag har, som tur är, inte gått över med något av mina barn, men kan ändå ana att känslan kanske kan vara lite lika: Att tro att nåt ska hända ett visst datum, men istället skjuts det fram och otåligheten sliter i kroppen!! 

Jag antar att ni spyr på mitt tjat om det här, möjliga, jobbet snart, men senast fredag SKA jag få besked. Och då kanske jag lyckas ha nåt annat i huvudet :-D

Ute på tur igen!

Sista dagarna på semestern blev lugna och framförallt fyllda av sol och värme. Som vi njöt!! Hade tänkt bjuda på några härliga bilder, men jag hann inte sitta vid datorn och ägna mig åt några nöjen..... innan det var dags att ge sig av igen!!
Har spenderat halva dagen på tåg och bussar och just nu ligger jag på sängen i ett hotellrum i Ljungby och i morgon är det dags för ännu en intervju! Ni tror väl att jag har sökt jobb som VD eller nåt efter alla dessa intervjuer, men det är nåt så mycket simplare, nämligen som företagssäljare. Vi får se hur det går...... jag vill verkligen ha jobbet i allafall!!
Förutom resor, så kommer det ägnas en hel del tid åt städ och plock den här veckan. Och den sysslan påbörjades redan igår! Ännu en följetong (utan slut som det verkar) är vår husförsäljning och den här veckan ska ytterligare två familjer komma på visning. Naturligtvis hade de inte möjlighet att komma samtidigt, utan en visning är i morgon och en på fredag... Så vi vet vad vi har att göra, städa efter busungarna :-)
Nu är det väl dags att testa om sängen går att sova i.... sen i morgon gäller det!!!!

Vi har gjort det, igen!

Ja, för er som känner oss och känner till detaljer kring vårt tidigare resande, så kommer det väl knappast som nån överraskning. Frågan då vi åker är ju inte OM det kommer att hända, utan VEM som kommer att drabbas..... 

Vi har alltså utnyttjat reseförsäkringen även denna gång och den stackaren som insjuknat är minstingen Amanda :-( Dubbelsidig öroninflammation.... Hon har badat klart för den här semestern om jag säger så!! 

Så nu hoppas jag penicillinet verkar fort och att sista dagarna på semestern får vara lugna!

Fortsatt följetong....

Ett kort inlägg kring jobbet jag söker: Fortfarande inget besked, mer än att jag ska på YTTERLIGARE en intervju den 18/9..... 

The neverending story.....

Rutin

Japp, även semesterns annorlunda vanor blir till slut rutin!! Jag skulle nämligen ljuga om jag försökte inbilla er att första dagarna varit nån dans på rosor :-) och det som varit den största utmaningen har varit måltiderna! Hemma försöker vi äta på någorlunda regelbundna tider, men här är det omöjligt att hålla sig till detta. Jag misstänker att en del av kaoset kan skyllas på allt annat än lugna föräldrar.... Men jag lovar att det är svårt att vara iskall då barnen skriker och i ren frustration kastar mat omkring sig. Till slut insåg vi dock att vi är långtifrån ensamma om att ha det så här och att det finns barn som är sju resor värre än våra... Och då vi äntligen kunde börja slappna av, så fungerar det också bättre med ätandet! Sen spelar det säkert in att hela familjen börjat lägga sig till med en annan dygnsrytm: I morse klev vi inte ur sängarna förrän kvart i nio och då blir det naturligtvis enklare att anpassa sig efter de spanska mattiderna ;-)

Vädret är fortfarande av växlande karaktär, men vi slipper i allafall regn dagtid. Men dra mig baklänges vad det har åskat natten till idag!! Hörde hur barnen i grannlägenheten vaknade och skrek som galna. Tur att våra sover som stockar!!

Än så länge är vi mer nöjda över lag med den här resan än den vi gjorde till Turkiet för ett år sedan, vi får se om det håller i sig "hela vägen"!!

Slagna hjältinnor!!

Efter bad, bus i lekpark och minidisco så sover småtjejerna gott <3

Äntligen semester!!

Har stressat mig sönder och samman på slutet: Kuskat fram och tillbaka genom Sverige och haft tusen saker att göra! Sista dagarna före avresa var extrema och jag undrar hur mycket jag egentligen glömde som jag borde ha gjort...  Jag ser bara på hur jag har packat; ganska ogenomtänkt och jag har redan varit tvungen att plocka fram handtvättmedlet... 

Sista dagen hemma blev kortare än vad som var planerat från början, då vi åkte och sov på hotell istället för att åka hemifrån mitt i natten och direkt till flyget. Och ska nån resa från Gardemoen och har omänsklig avresetid, så kan jag verkligen rekommendera "Park, stay & fly" på Quality Airport Hotell Gardemoen!! Hotellnatt, frukost, fri parkering hela veckan(!!) vi är borta och fri buss till och från flygplatsen och detta betalade vi 1290:- för. Räkna sen bort vad parkering kostar en vecka, så blir det ett väldigt rimligt pris. Att vi sen hade turen att få en stor svit, gjorde ju inte ont, om jag säger så ;-)

Flygresan gick över förväntan. Timmy och Amanda sov större delen av den, men Julia hade inte tid att sova (trots att vi hade gått upp klockan fyra på morgonen...), så jag fick också snällt hålla mig vaken :-)

Väl framme på Menorca, så var det ungefär en timmes bussresa till hotellet och då orkade inte ens den envisaste av envisa hålla sig vaken längre. (Om jag syftar på mig eller Julia? Båda, kanske....) Men då vi kom fram till hotellet, så var det inget fel på orken och efter lite lunch blev det förstås bad i poolen!! Och på tal om pool, så ligger barnpoolen direkt utanför dörren till vår lägenhet! Perfekt alltså!!

Vädret har hittills varit växlande: Då vi kom bjöds på både regn och sol, igår var det fint hela dagen och idag är det molnigt. Vi hoppas det klarnar upp på eftermiddagen!! Eller rättare sagt, jag hoppas på sol ;-) Mina medresenärer verkar inte tycka att vädret har så stor betydelse och jag får inse att på den här resan är det jag som är den stora soldyrkaren!! Det ser i allafall ut som det ska bli bättre och bättre väder under veckan..... tjohooooo!!

PS. Innan jag hann publicera, så blev det klarblå himmel :-D

Låååång dag

04.30 ringde klockan i morse.... okristlig tid!! Sen tillbringade jag sju timmar på tåg och buss innan jag kom fram till Trelleborg. Och där väntade rena avrättningen, eller vad ska jag jämföra det med att sitta i intervju i TVÅ timmar? De hade till och med hyrt in en konsult som gjorde ett personlighetstest. Snacka om att vändas ut och in :-)
Fick även en skymt av min "motståndare"! Och är det någon i 12 cm höga stilettklackar och kortkort de söker, då har inte jag fått jobbet, om jag säger så!
Nu får jag vänta ytterligare några dagar på besked.... Får se om jag får åka till Spanien och slicka mina sår, eller om jag får fira.....

Har passat på att "turista" lite i Malmö. Insåg att jag inte varit här på 16 år och blev faktiskt riktigt imponerad av mig själv över att jag lyckades hitta från hotellet (som för övrigt ligger på en halvmörk gata nästan vid hamnen, inget drömläge....) och till Lilla Torg! Hur mysigt är det inte där?!
Stoppade i mig lite mat och hade nog tänkt fortsätta strosa runt lite, men till slut fick jag ge vika för vädret.... Paraplyet var inte till stor hjälp, då det även blåste halv storm ute. Så jag gick tillbaka till hotellet och njöt av den "fantastiska" utsikten från mitt fönster...


Eller i ärlighetens namn så drog jag snabbt för alla gardiner och slog på tvn istället!

Nu ska jag strax ta och lägga mig. Vill att det ska bli morgon, av flera orsaker: Jag längtar efter hotellfrukost, jag vill att besiktningen av traktorn ska vara klar (och håller tummar och tår att den går igenom) och sist, men absolut inte minst, så vill jag ju träffa min älskling Julia som fyller tre år i morgon!!! Känns i hjärtat att inte få vara där och sjunga för henne i morgon bitti.... Så nu får jag hoppas att den här resan var värd att offra det för.....

Svårlöst ekvation och namnfest!

Ja, nåt matematiskt geni har jag aldrig varit, så det är väl tur att den krångliga ekvationen är av annan karaktär... Annars är jag helt säker på att jag aldrig hade lyckats lösa den :-) Det som jag (eller vi) ska lyckas lösa, är en krock av händelser: På tisdag ska Timmy regbesiktiga Alvins traktor (i Mora!!) och detta samtidigt som jag sitter på tåget hem från Trelleborg. (Finns inte förbindelser så att jag kan åka över dagen, så jag måste bo en natt på hotell och kommer alltså inte tillbaks till Karlstad förrän på tisdag.) Så nu ska vi pyssla och pussla ihop det här med barnvakteriet..... Men det ordnar sig, det gör det alltid. Men det var ju typiskt att allt skulle lyckas ske på samma gång ;-)

Några som klarar sig själva är hönsen och jag känner mig nöjd att det inte är fyra hundar jag har, som jag skulle behöva ordna hundvakt åt :-D
Och på tal om hönsen, så har jag börjat inse att många som har fjäderfän ger dem namn. Och jag har funderat och funderat och försökt komma på några lämpliga, men har inte riktigt hittat nåt som jag tyckt har passat. Men sen häromkvällen då jag var ute och gav dem mat, så bara dök de upp, Namnen med stort N!!! Jag får bara hoppas att inte nån tar illa upp...
(Och här skulle det ha varit en fin bild, men lyckas inte få ut nån..) Så därför presenterar jag de väl valda namnen; Majbritt, Agnes, Lilly och tuppen Gösta!!
Självklart ordnades en liten namnfest och dagen till ära började det serveras värpfoder, då det enligt våra beräkningar inte bör dröja alltför länge innan första ägget läggs :-)

Försenad födelsedagspresent

Som ett barn på julafton!! Och så oerhört tacksam att vi har möjligheten att kunna göra detta..... Sen ett STORT tack till min älskling, som egentligen inte är alls lika road av såna här aktiviteter, men som ändå gör det här för min skull <3

Så om allt går vägen (bäst att skriva så...) då ligger vi här om två veckor, jag, sambon och tjejerna. (Storebror vill hellre ha semester från småsyrrorna och vara hemma och åka traktor!)

(Undrar vart bilden tog vägen vid första försöket att lägga in den??!!)

Fortsatt ovisshet...

Jahapp, då fick jag besked igår.... Att jag är en av två som gått vidare i processen! GAAHHHH!! Så nu väntar en "liten" tripp till Trelleborg på ytterligare en intervju och som sagt, fortsatt väntan på besked.... Detta ger mig magsår :-)

Måste testa

Skulle ni nu, mot all förmodan, kunna läsa detta, så är jag väldigt nöjd!  För det innebär att jag hittat ett sätt att kunna publicera inlägg från mobilen! Nu trycker jag på den magiska knappen....

Jag HATAR att vänta....

Åh vad jag skulle vilja ha besked NU! Får jag jobbet eller inte?! Tålamod, tålamod, tålamod :-) Ett jobb har jag dock redan fått..... det jag inte vill ha!!! Har bett att få återkomma nästa vecka.... Så nu håller jag tummarna ännu hårdare för det andra!

Och på tal om att vänta; idag är det DEN DÄR dagen. Då när fjorton långa dagar äntligen är över och sambon är på väg hem! Och det är otroligt så långsamt det går :-) Men snart så ;-) Eller faktiskt just nu rullade han in på gården, så nu har jag inte tid med det här längre! Adjö!

Nu hoppas jag....

Anställningsintervjuer tar på krafterna, åtminstone såna där ens person och liv mer eller mindre ska dissekeras! Det låter kanske hemskt, men herr Intervjuare hade sina orsaker. För att passa in på det här jobbet, så räcker det inte med tonvis av erfarenhet eller namnkunniga referenser, det gäller även att passa in med övriga i "gruppen". Och det betyder att jag ju inte har en aning om hur det har gått!!! Så nu får jag ge mig till tåls och har blivit lovad besked senast tisdag.... För min del får de gärna ringa redan i morgon och meddela att jag fått tjänsten!! Så JA, jag vill alltså gärna ha det här jobbet!!! 33% chans, det är i allafall betydligt större chans än att vinna på lotto :-D

I övrigt måste jag säga att Örebro är en väldigt mysig stad! Och det beror inte bara på att jag hyser en viss förkärlek till slott, det känns av nån anledning betydligt mer "stad" än Karlstad.... Eller om det helt enkelt bara var nyhetens behag, vad vet jag??

Dagens höjdpunkt var en mycket oväntad sådan: På en trottoar i Örebro möter jag en vän som jag träffar väldigt, väldigt sällan. På fem år har vi träffats tre gånger och två av dem har varit på andra sidan jorden, i Thailand!! Och sen plötsligt kommer han promenerande på en gata i Örebro av alla ställen! Vi såg nog ut som fågelholkar båda två skulle jag tro :-) Synd bara att jag hade så bråttom, men om allt klaffar, så kommer vi ses igen redan i september! Kul!!

En del av kvällen har jag ägnat åt att sitta framför datorn och drömma.... Om sol, bad och värme! Inte för att det går att klaga på vädret idag, det har ju varit rena högsommarvärmen!! Men vem drömmer inte om lite semester..... Jag antar att jag får drömma vidare, men jag har hört att utan drömmar dör man......

Nu är turbon inkopplad!

Ja, det är så livet känns just nu! Och jag kan, så kort det går, återge min gårdag, så kanske ni förstår vad jag menar:

Upp i ottan
Lämna på dagis
Alvin till tandläkaren
Alvin till frisören
Jag på anställningsintervju (Ett jobb som jag för övrigt upptäckte att jag inte alls vill ha... hua)
Lite lunch i magen
Handla det viktigaste då jag ändå åkte förbi affären
Hämta på dagis
Köra Alvin på provjobb (Håller tummarna att det kan bli lite extrajobb ibland!)
In till stan igen, dags för Amandas premiärbesök hos tandläkaren
Hem och jagas av en mäklare, vilket leder till att jag själv tvingas jaga en annan mäklare.....

Sen allt det vanliga med matlagning, badning och läggning av barn.... Dödstrött är egentligen ett alldeles för milt uttryck för hur jag kände mig när lugnet äntligen la sig :-D

Idag har det har jag också haft att göra, men ändå lugnare än igår = SKÖNT! För i morgon är det full fart igen, då ska jag nämligen till Örebro på ytterligare en anställningsintervju! Och NEJ, jag ska inte jobba i Örebro, det är bara intervjun som hålls där. Och det jobbet vet jag, efter flera samtal, desto mer om, så jag hoppas att det är lika bra som det låter, för då hoppas jag nog att jag får det ;-)

Som sagt, tidig uppstigning i morgon och sen iväg, så då är det väl läge att se till att få sinskönhetssömn skulle jag tro! Godnatt på er!

Dags igen!!

Har suttit och funderat en stund nu och inser att det måste vara 19 år sen sist.... Men nu är det dags igen och dessutom i dubbel dos: Jag ska på anställningsintervju, till och med två!! Och som sagt så är jag ytterst ringrostig i just dessa sammanhang :-D Men jag kan inte göra mycket mer än att gå dit och bara vara mig själv och hoppas att det räcker..... Spännande är det i allafall :-D

Solen fortsätter att skina

Det har varit en ganska seg dag idag och jag antar att orsaken är dålig sömn!! Egentligen har jag fått sova ovanligt många timmar i sträck i natt, men att vakna runt klockan fem efter att ha sovit hela natten sittandes i soffan, har satt sina spår :-D Somnade visst ifrån det där ytterst intressanta programmet om mineralletning på Grönland igår (Hur kan jag fastna i såna program??!!) och jag måste ju ändå ha sovit ganska djupt, innan jag lyckas att inte vakna trots min oerhört obekväma sovställning. Men som sagt, jag tror inte att det blir riktigt samma sömn som när jag sover bekvämt i min egen säng....

Såna här dagar är det bra att barnen inte är så gamla och därför inte har särskilt stora krav på livet :-) Idag har det varit toppenväder och riktigt varmt och skönt, så vi passade förstås på att vara ute. Och det kan vara nog så bra att få hjälpa mamma att bära in posten, rensa lite i växthuset, plocka några hallon och kolla till hönsen. Allt detta mellan varven som de egna leksakerna dög en stund!!

Ovanligt ointressant inlägg det här må jag säga, men jag kan i allafall bjuda på några bilder från dagen:

Så här glad är Julia då hon fått vara med och plocka "världens största gurka"!

Kycklingarna växer så det knakar och äter som små hästar :-)

Min lilla trädgårdsmästare är snäll och vattnar mina (redan halvdöda) blommor!!

 

06.30

Halv sju, det är tiden som klockan ringt de tre senaste dagarna och det var läääänge sen jag/vi gick upp så tidigt flera dagar på rad. Jag är definitivt inte någon morgonmänniska, men jag har inte haft nåt emot att kliva upp!! Det är skönt att få lite struktur i vardagen och framförallt är det väldigt skönt att barnen blir trötta lite tidigare (än mellan nio och tio) om kvällarna! Igår somnade båda innan halv åtta!!!!

Att få lite fasta tider att gå efter, gör också att mer blir gjort. Idag har jag till exempel varit ute och plockat av lite hallon i trädgården och av dem gjorde jag en superenkel och lika god mjuk kaka! (Tack Kryck för den inspirationen, även om jag inte vet om det var exakt det receptet du hade använt sist vi träffades..)

Finnes: Nybakad mjuk hallonkaka. Sökes: Nån som vill äta upp den ;-)

Häromdagen tog jag barnen i vagnen och det blev en långpromenad med grannen och nu är det bara att hålla tummarna att vi kanske kan göra det till nån typ av vana... För nog är det bra mycket trevligare att ha sällskap på promenaden!!
Förmiddagsfika med annan granne har också hunnits med. Många djupa analyser av världsproblemen gjordes, förstås, men har även börjat planera trevligheter i form av en framtida grannfest. Det ser vi fram emot!!
Har även hunnit med att steka plättar till lunch åt fyra barn, två vuxna och en halvvuxen... Det blir många plättar det :-)
Så när jag ser tillbaka på de sista dagarna, så känns det verkligen som jag fått massor gjort! Om det verkligen är så, har mindre betydelse. Viktigast är känslan av att få nåt gjort och det gör i allafall mig på bättre humör!!

Flickorna undrar förskräckt hur traktorn låter.... Skrotfian till höger utan blöja = en stor dag!!

Julia har varit stolt som en tupp idag; hon har varit utan blöja sen hon vaknade i morse!!! Så det har alltså varit premiär för att vara på dagis utan blöja och det gick bra utan ett enda missöde!! Stora tjejen <3 (Mamman är såklart också jättestolt!!)

Amanda är rosenrasande över att inte få stanna med barnen på dagiset, både då vi lämnar på morgonen och då vi hämtar på eftermiddagen... Så jag kan lova att det hörs när vi går ut genom grindarna :-D Nästa vecka drar verksamheten igång vid Öppna Förskolan igen, så jag har tänkt att vi ska ta en tur dit nån dag. Jag tror att jag vet en liten tjej som kommer trivas som fisken i vattnet!!

Någon måste sitta nånstans och hålla tummarna väldigt hårt just för mig... För jag har faktiskt blivit uppringd av ytterligare ett av företagen där jag sökt jobb, så det blev en telefonintervju idag också!! Så på tisdag ska jag iväg och träffa dem för en intervju "face-to-face"!!! Det är spännande det här kan jag lova :-D Och vad tror ni att jag har börjat oroa mig över? Vad ska jag ha på mig????? Antar att det är lika bra att hitta fram nåt ganska snart, för jag tror inte att jag kommer kunna sluta fundera på det annars..... Hehehe, typiskt tjejproblem va?! ;-)

 

Oskrivna blad.....

Livet är alltid en bok med oskrivna blad, du vet egentligen aldrig vad som händer nästa dag. Men just nu känns allt i mitt liv väldigt oskrivet: Inget jobb och jag vet faktiskt inte ens var jag bor om ett par månader....

Just jobbet, så får jag ju fortsätta att ihärdigt skicka in ansökningar och "lägga ut krokar" bland vänner och bekanta, sen hoppas att det löser sig till slut! Faktiskt så har ett av företagen som jag mailade igår hört av sig redan idag!! Jag har alltså gått ett steg vidare i urvalsprocessen, så nu håller jag förstås alla tummar och tår..... Ni läsare får gärna hjälpa till ;-)

Sen boendet... Huset har legat ute till försäljning ett tag, men det har varit minst sagt svalt intresse. Och vi hade helt enkelt börjat acceptera att vi skulle bli kvar här och var faktiskt inte särskilt missnöjda med det heller. Sen helt plötsligt så är det flera familjer som är intresserade!!!!! Nu betyder ju inte det per automatik att det blir någon försäljning, allt kan ju hända, men vi blev nästan lite tagna på sängen :-) 
Så nu får vi ta en dag i taget och se vad som händer, men vi vet i allafall en sak och det är att om vi ska flytta, så blir det inte tillbaka till Dalarna, utan det blir någonstans i Karlstad med omnejd!! Vi sitter förstås och kikar lite på Hemnet, för lite förberedda vill vi ändå vara, om det nu skulle bli försäljning. Och vi har faktiskt redan varit på en visning och det var ett intressant objekt.... 
Så nu hoppas vi att vi inte behöver vänta alltför länge innan det börjar hända saker, vore skönt att veta om det blir det ena eller det andra faktiskt!

Snart läggdags!

Snart får jag äntligen gå och sova! Får? kanske nån undrar och vad skulle hindra mig? Jo, att jag måste in ett par gånger i timmen och kolla till Amanda...... 
Tidigare ikväll ringde sambon och tyckte att jag för tillfället verkade ha ett ganska händelsefattigt liv här på Lövberga. Med facit i hand, så borde han kanske inte ha sagt nåt :-D Mindre än en halvtimme senare, så brakade Amanda ner från en köksstol med huvudet före :-( Näsan tog nog värsta smällen och som ett resultat av detta, så blödde hon förstås näsblod. Efter samtal med 1177, så behövde vi i allafall inte uppsöka läkare, men jag beordrades att hålla koll på henne fram till klockan ett.... Och snart blir den det och jag får gå och sova!!
Ganska snabbt efter den "lilla" smällen, så verkade hon precis som vanligt igen, men självklart har jag ju velat kolla till henne ändå, då det var ju rekommendationen jag fick!

Jag har ganska vilda barn, det kan jag inte förneka. Jag kan nog inte heller blunda för vart det kommer ifrån..... jag har ju inte direkt varit ett lugnt och stillsamt barn själv :-)

Men jag har fått mycket vettigt gjort ikväll i allafall!!! Bland annat skickat iväg en massa jobbansökningar! Snart ska ju Amanda börja dagis och jag har ju, tyvärr, inte nåt jobb att komma tillbaka till.... (Hade ju bara en provanställning då jag blev gravid med Julia, så det jobbet rök ju all världens väg.....Tråkigt nog!) Så det är ju bara att söka ett nytt och hoppas på att jag har några kvalitéer som nån av de andra, säkert hundratals, sökande inte har!! Jag skulle helst inte vilja ha nåt med Arbetsförmedlingen att göra, så jag hoppas, hoppas, hoppas att det ska lösa sig utan deras inblandning! Någon som har nåt lämpligt jobb på lut, så är det bara att höra av sig ;-) Jag är inte särskilt kräsen!!!

Och på tal om dagis, så damp det ner ett mycket positivt besked i brevlådan en dag! Innan semestern, så fick vi ju beskedet att vi inte skulle få nån plats åt Amanda varesig i Skåre eller Stodene, utan vi skulle få åka in till stan någonstans med henne. Så det här har jag gått och oroat mig lite för under sommaren.. Men så kom placeringsmeddelandet och hon har fått plats i Skåre trots allt! Det var ju inte där jag hade sökt, men jag får väl hoppas på att hon hamnar "rätt" till slut! För visst är det smidigast att hämta och lämna båda på samma ställe!!!

Nähäpp, nu är klockan visst fem över, så godnatt på er!!

Ordverifiering

Jag vet att många avskyr ordverifiering för att kunna lämna kommentarer, men nu har jag tyvärr varit tvungen att bocka för den funktionen och jag hoppas att det kommer ge effekt! Jag hoppas dock att ni som ibland väljer att kommentera, fortsätter med detta trots mitt tilltag!!

Rasande tempo

Oj, vilken vecka det har varit!!

Kom hem från Malung sent på måndag, upptäckte att vi skulle vara på ett möte tisdag morgon... Oooops... Hade tur och lyckades fixa barnvakt, så vi kunde åka.
Tisdag kväll var vi elva personer som åt middag här och av dem var fyra stycken barn under fyra år... Fullt ös alltså :-)
Onsdag förmiddag ägnades, återigen, åt städning. Detta då vi, återigen, har huset ute till försäljning och det var dags för visning på onsdagseftermiddagen! (Återkommer kring husförsäljningen och våra eventuella framtidsplaner i ett annat inlägg!)
Då huset intogs av främlingar, så passade vi andra på att åka till leklandet. Uppskattat som vanligt och precis som vanligt också; mindre populärt att åka därifrån!
På torsdagen fick vi besök från Malung; Magnus med familj. Huset blev återigen fullt av barn i alla åldrar och då de minsta "fröna" hade somnat på kvällen, så passade vi vuxna på att äta lite god mat i lugn och ro! Inte helt fel!!
Fredag morgon åkte Timmy på jobb och jag och flickorna körde in Alvin till stan till klockan 7!! (När var vi vakna så tidigt sist??!!) Tonåringen skulle göra uppskrivningen för moped/traktorkortet och han klarade det!! Lycklig kille? Tja, när traktorn är färdig infinner sig nog den stora lyckan, men han är nog nöjd bara med att ha klarat kortet!!

Hem efter skjutsandet och äta frukost, sen blev det en förmiddag på Mariebergsskogen tillsammans med Magnus och familjen. Vi avslutade med shopping och lunch på Ikea innan de drog vidare och jag själv åkte hem och bara "dog" på soffan..... 

Killingarna i klapphagen var, till Amandas stora förtjusning, väldigt närgångna. Jag antar att de lärt sig var det går att hitta godsaker :-)

En nöjd Julia som får provsitta vargen!

Så idag har vi varit trötta allihop och min tänkta tur till Maxi på förmiddagen ställde jag snabbt in... Ville inte utsätta mig för storhandling tillsammans med två riktigt trötta barn :-) Ändrade middagsplanerna och skjuter på handlingen till en annan dag!

Sonen är ute på "äventyr": Han och ett stort gäng kompisar är ute och tältar..... Inte särskilt långt undan, men ändå..... Hm, borde kanske vara lite orolig, men kan inte göra annat än att hoppas att de sköter sig och att allt går bra! Men jag ska inte sticka under stolen med att det ska bli skönt när han kommer hem i morgon igen!!

Sommar, sommar, underbara sommar!!!!

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Jag skulle inte ha nåt emot att bo där det är sommar året runt!!! Första fina dagarna den här sommaren, så vågade jag inte tro, utan tänkte att "det blir väl bara några dagar". Men högtrycket har hållit i sig och vilken sommar vi haft och fortfarande har förresten!!!!!!!!
Finvädret har till och med fått mig att prioritera bort sånt som att läsa nyheterna varje dag, något som jag annars är ganska noga med...... Men jag har helt enkelt inte orkat bemöda mig med att klicka på datorn, eller ens ta fram dem på "paddan". Och som ni redan märkt, så har bloggen också fått vila! Det hade varit så mycket enklare om jag hade kunnat publicera från mobilen, men jag får inse att jag inte rår på teknikens under och jag går helt enkelt bet!!

För visst händer massor som jag skulle vilja dela med mig av, men jag får väl ta det "klump-vis"  istället och hoppas att ni som läser har överseende med detta :-)

Sonen (tillsammans med sambon förstås) håller på med projekt A-traktor och det var inget litet projekt.... Det kommer att ta längre tid än planerat, men; "den som väntar på nåt gott"!! Till slut så blir den ju klar och förresten så har ju inte Alvin nåt kort än heller, Vi får väl se hur det går på fredag om han klarar skrivningen eller inte :-O

Jag och sambon har haft en underbar dag tillsammans med vänner på Classic Carweek i Rättvik, en riktig heldag som faktiskt varade tills solen gick upp nästa morgon! Men pigg och rask (hrm, sanning med modifikation, men jag gick upp i allafall...) så klev jag ur sängen 8.30 på morgonen och spenderade hela dagen med småtjejerna och deras farmor och "bonusfarfar" och Timmy i Mora!!
Men det förstås, en sån resa med trevligt sällskap, toppenväder, god mat, dans så långsmurfarna trillade av, är inget annat än en ren energiinjektion, så då är det inte så svårt att kliva upp nästa morgon heller!! Jag bjuder på några bilder från de här underbara dagarna:

Paus i Garsås.

Ett fantastiskt Siljan.

Ett kvällsdopp i ovan nämnda sjö, som var alldeles ljummen...

Solnedgången över långbryggan

Badbus med farmor på Kråkbergsbeachen.

 

Sommartider!!

Återigen har lite drygt en vecka skenat iväg och vad har jag då tiden ägnats åt? 

Först och främst kom sambon hem några dagar tidigare än planerat från jobbet och det hade ju kunnat vara trevligt om det varit under andra omständigheter.... Vi får hålla tummarna för en operationstid så snart som möjligt, så att han blir kvitt sina besvär!!!
 

Det är ju tur att han kan sitta utan problem, så att vi kunde ut och "lufta" Challengern!!

Julia gillar också att åka den bilen!!

Sen har jag förstås hunnit med några dagar i hembygden!!! Vecka 29 innebär Dansbandsvecka i Malung och det är alltid roligt att åka hem då! Det är lite av en hemvändarvecka och det är så roligt att träffa en massa vänner och bekanta som man kanske inte träffat på flera år!!

Färden hem på fredagsnatten... Då man åker bil som är lika stor som ett halvt vardagsrum, så finns det faktiskt plats för elva personer :-)

Vi har varit på dop också! Även det i Malungs kyrka och med många långväga gäster. Eller vad sägs om barnets mormor som bor låååångt upp i Norge, eller fastern som till vardags bor i Abu Dhabi?? Roligt att "alla" är på plats en sån dag!!

Men den absolut viktigaste händelsen under den här tiden har ändå en födelsedag varit och inte vilken födelsedag som helst, utan Alvins födelsedag!!!! :-) Helt otroligt att det gått femton år sen den där kaosartade tiden på Falu lasarett..... Jag minns det förstås som om det vore igår; att vattnet gick nio veckor för tidigt, att personalen trodde att det skulle dröja veckor innan det hände nåt mer, hur fort allt gick sen på kvällen och hur jag bara fick ringa hem till Timmy och tala om att allt var klart.... Veckorna på neonatalavdelningen, en overklig värld som jag inte hade vetat existerade innan.... Men även liten blir stor till slut och nu har han alltså fyllt tonåring, min goa unge ;-)

Då 1878 g lätt och 42 cm lång.... Idag längre än mamma :-D

Gårdag med guldkant!!

Borde ha skrivit inlägget igår, men det blev lite sent, så jag delar med mig idag istället!!

Igår började dagen lite molnigt, aningen kylslaget och med en blöt uteplats efter nattens regn. Lite mer kläder än vanligt på barnen då vi gick ut på förmiddagen, men vad gör väl det när det finns VATTEN i mängder att plaska i?! Båda tjöt av skratt och ingen av dem var särskilt nöjd då jag ansåg att "isbitarna" behövde gå in och få på sig något varmt och torrt :-) 
 

Två riktiga busungar.... Så mycket kärlek i mammahjärtat <3

Redan före lunch kom dock den älskade solen åter på besök och det kändes som ordningen var återställd!! Shortsen på och ut i solskenet alltså!!

Sen till kvällen, då det var den som innehöll den där guldkanten: Goda viner och gott tilltugg tillsammans med härliga vänner, som dessutom bor på cykelavstånd, inte illa alls!! Vi har inte träffats så ofta, men efter gårdagskvällen, så har jag en känsla av att det kommer att bli ändring på den saken....
Mycket prat och skratt och det verkar som vi har någorlunda lika humor och att vi delar många värderingar kring både stort och smått! En bra grund att bygga vänskap på alltså ;-) Sen en sån viktig sak som att ingen av oss dricker rosé, måste ju nästan göra att vi är som skapta för varandra?! För visst är det väl så att "alla" verkar avguda den drycken just nu? Ingen av oss har i allafall kunnat hitta storheten i det rosa drickat.....
Som sagt så blev det ganska sent innan jag kom hem, ganska trött, men ändå full av energi! Och vinet till trots, så var jag pigg och glad då barnen väckte mig i morse och inte ens minsta spår av huvudvärk gick att finna. En bra start på dagen alltså!!!

Kultur, jordbruk och röda drinkar :-)

Visst skulle jag försöka vara lite kulturell här en dag och jag hade dessutom "lurat med mig" en annan familj på tillställningen. Vi skulle åka till Dyvelstens flottningsmuseum, då det skulle vara familjedag där. Det blev ett kort besök, då det hade utannonserats fel tid i media och det hela höll på att stänga precis då vi kom dit :-( Men Julia hann i allafall ta en liten ridtur och ett besök i pysselverkstaden hanns också med. Och tydligen var det alldeles tillräckligt, för då vi satte oss i bilen, så sa Julia: Det här var roligt det!!
 

Full koncentration på hästryggen!

Nästa dag åkte vi till Ängebäck. En gård bara fem minuter hemifrån som odlar grönsaker. Där finns även möjligheten till självplock av både jordgubbar och potatis och vi provade förstås båda! Och jag säger bara; helt sagolika jordgubbar!!! Det var de godaste gubbar jag nånsin ätit!! Hoppas vi hinner med ett till besök innan det är slut på godsakerna!!
 

Och fullt fokus på "gubbarna"!

Jag har även (kors i taket) hunnit med en kväll på stan!! Mat och vin på Harrys med en härlig vän, var bara så roligt!! Jag vet inte när jag var på stan på kvällstid senast, men jag vet att det var vääääldigt längesen!! Det var inte frågan om nån "utgång", utan vi åt och sen åkte vi hem strax före midnatt. Mer behövs inte alltid för att ladda batterierna lite extra och inser att fler såna kvällar vore bra för det egna välbefinnandet! Kunde ju hoppas på att kunna få till det nångång, så att jag och sambon också kan få åka ner till stan och ta en middag på tu man hand..... Vi får väl se hur vi ska lösa det :-) 

Frozen raspberry daiquiri, torsdagens efterrätt :-)

Idag har också varit en riktig toppendag!! Först besök av grannen och hennes dotter på förmiddagen. Och det innebar barnbus, fika i gröngräset och massor av prat :-)
Eftermiddagen spenderades vid Abborrtjärn, en mysig liten badplats som verkligen passar då man har småbarn. Men jag insåg också att jag bör nog inte åka iväg på sånt ensam, då ingen av tjejerna har nån som helst respekt för vatten.... Idag hade jag Alvin till hjälp ute i vattnet och det är jag ytterst tacksam över!!

I morgon verkar det som det ska bli en dag med sämre väder och det kan behövas... Inte bara för växterna, utan jag skulle behöva få lite gjort här hemma också.... Men de där som spår väder har ju haft fel förr, så det återstår väl att se hur det ser ut när jag vaknar :-) Om det blir en plock- och städdag, eller om det blir ytterligare en utedag i solen!!

Otäckt.....

Tidigare idag grunnade jag lite över kvällens inlägg här på bloggen. Det skulle handla om krånglande tv och telefon (tackar åskan så hjärtligt för det) och evighetslångt samtal med Telia innan det kunde fixas. Jag skulle även berätta om besöket på Dyvelstens flottningsmuseum, där Julia stolt tog sin första ridtur, på en vit liten Shetlandsponny. Eftermiddagens picknick med vänner, på vår egen gräsmatta. Enkelt, men absolut mer uppskattat av barnen än en fika vid köksbordet! Jag ville också skriva långa rader om hur glad jag är att Alvin kommit tillbaka från Dalarna, även om det bara är för några dagar.....
Men sen skulle jag och Alvin åka in till stan och handla och den turen blev definitivt inte som vi hade tänkt oss!! Så därför kommer större delen av detta inlägg att handla just om detta!

Börjar blinka för att svänga in på parkeringen utanför affären, då det KRASCH smäller framför oss. En bil brakar in i en cyklist, som (naturligtvis) kastas i marken. "Hur f-n gick det där", sa jag till Alvin. För det såg verkligen ut att ha kunnat gå riktigt illa. Parkerar bilen på närmsta ruta och skyndar mig ut och ser då precis hur den påkörda damen reser sig.... och det kändes i allafall skönt!! Ingen annan verkar ha sett, eller bryr sig om vad som hänt. Så jag går fram och frågar hur hon mår. Samtidigt kliver kvinnan som körde bilen ur och undrar väl ungefär samma sak och just då börjar det bli lite kaos. Alla står mitt i vägen, under bilen ligger cykeln och det kommer bilar från alla håll i den här fyrvägskorsningen där det hela hände..... Jag ber den påkörda kvinnan att gå till sidan och sätta sig innan hon svimmar (för det såg hon ut att kunna göra vilket ögonblick som helst) och den andra ber jag att köra undan sin bil, så att de inte ska hindra trafiken. Samtidigt kommer någon som sett allt från andra sidan vägen och hon säger att hon larmat 112, skönt tycker jag, eftersom den påkörda börjat prata på hur hon skulle ta sig därifrån då cykeln var trasig och jag ansåg att hon absolut inte skulle nån annanstans än till ett ställe där hon kunde få en ordentlig läkarundersökning!! Kvinnan som kört propsade också på att få åka, vilket inte heller kändes så genomtänkt.... Tills jag såg paniken i hennes ögon och skriken från hennes bil.... I framsätet satt hennes funktionshindrade dotter och hade en riktig panikattack; skrek, viftade med armarna och kastade sig fram och tillbaka. "Hon får snart ett epilepsianfall om hon fortsätter", sa den skärrade mamman. I samma ögonblick kom räddningstjänst och ambulans med blåljus och sirener och jag tror att den stackars dottern skrek om möjligt ännu högre.... Jag frågade om jag kunde få prata med henne och försöka få henne att lugna ner sig, men  det skulle inte vara nån idé enligt mamman. Jag undrade om jag inte kunde få försöka åtminstone?!
Jag gick till bilen och fem minuter senare hade hon lugnat ner sig, var kontaktbar igen och uppvisade "bara" mer normala tecken på chock.
Där och då hade jag förstås bara kunnat gå därifrån, men det är kanske inte riktigt jag att göra så... Mamman pratade ju först med olycksutredare och sen då polisen kom till platsen, så blev det förstås ännu mer prat och en massa skrivande. Skulle jag då ha lämnat den här tjejen själv där i bilen? Näpp, skulle aldrig falla mig in!! Jag stannade tills allt var klart och mamman kom tillbaks till bilen och de kunde åka därifrån!!
Hann även växla några ord med den påkörda kvinnan innan ambulansen körde iväg med henne. Väldigt skärrad och lite omplåstrad, men vi och ambulanspersonalen kontaterade att hon trots allt hade haft änglavakt!! Hon hade ju börjat inse det själv och då de åkte, så insåg även jag att vi hade kunnat bli vittnen till nåt mycket tragiskt.... Det var helt enkelt inte hennes tur idag!!

Sommarfint

Rea på en av stans möbelaffärer och med på rean fanns stolarna vi suktat efter så länge!! Var lite rädd att det skulle vara slutsålt, men de fanns kvar!! Men bordet då, kanske ni undrar?! Hm,man tager vad man haver som det så vackert heter :-) Så det här får duga tills vi hittar det där bordet med stort B!! Jag är nöjd och glad att jag kan sätta mig ute och njuta av en fantastisk sommarkväll i riktigt bekväma stolar!! Det gäller att passa på, för vem vet hur många såna här kvällar vi får??

Nytillskotten!!

Fyra stycken kycklingar har flyttat in på Lövberga, tre hönor och en tupp. Rasen heter Brahma och tydligen ska tuppen kunna bli upp emot 75 cm hög! De är cirka sju veckor nu och ska tydligen börja värpa då de är ungefär fem månader. Det blir spännande att se om det blir nåt..... Jag hoppas också att räven håller sig undan, vore trist att komma ut en morgon och de vore borta!

Jag får nog också erkänna att jag är barnsligt förtjust i våra grödor!! Blir lika glad över allt som frodas och växer :-) Och som det växer sen!! Nu väntar, enligt prognoserna, några dagar med riktigt vackert väder. Så nu hoppas jag att det ska bli extra fart bland grönsakerna och då speciellt tomaterna!! (Gurka har vi ju redan så att det räcker till och blir över....)

Druvorna och tomaterna är på gång. Gurka har vi i överflöd, så nu är det bara att vänta på de andra godsakerna :-)

Hemma igen!!!

Sent igår kväll klev jag ur bilen hemma i Karlstad igen och jag lovar att det var såååå skönt!! 


De sista dagarna i hembyn blev en aning hektiska: En sambo som hamnade på akuten och vi visste inte om det skulle bli akut operation eller inte. Alltså visste jag inte heller om jag skulle behöva kasta mig i bilen och åka hem... Nu ska det, om läget inte förvärras, bli en planerad operation inom nån månad och jag kunde alltså stanna kvar och jobba mina dagar som planerat. 
Samma kväll var det premiär för ljusvisning hemma hos min mamma. En lyckad kväll med nöjda gäster och en mycket nöjd värdinna!!
Skulle till T och lämna tillbaka visningsprodukterna jag lånat (orkade inte släpa med mina egna väskor uppöver) och som det så vackert heter; "det är lätt att tiden flyger iväg då man har trevligt". Och jag måste säga att jag är mer än nöjd att jag lyfte luren och frågade om just hon ville rekrytera mig när jag skulle börja sälja. För det är verkligen en förmån att ha fått lära känna ett sånt sprudlande energiknippe och en sån inspirationskälla!! (Om du läser detta T, så ska du veta att du är verkligen "en på miljonen"!!!)
Sent blev det innan jag kom i säng :-)

Sista dagen på jobbet och massor av förberedelser inför vecka 29 och den stora Dansbandsveckan. Det är många par skor som ska säljas den veckan och då gäller det att allt är på plats för att det ska flyta på så smidigt som möjligt :-)

Efter en del pyssel, så kunde jag äntligen påbörja resan söderut!! Kommer till Värnäs och jag undrar: Hur har någon tänkt, då de håller på med beläggningsarbeten med vakter just vid denna helg på året?! Hurså, kanske du tänker?! Jo, det är rallycross EM i Höljes och jag skulle tro att det är en av årets mest hektiska trafikhelger på de här vägarna. Och om det brukar vara köer och kaos annars, så vill jag inte ens veta hur det kommer att se ut den här gången....

Och på tal om Höljes.... Jag mötte många som var på väg uppöver och nånstans i maggropen så kände jag; jag skulle också gärna vara där. Speciellt nu då det verkar bli toppenväder till helgen!!! Ett annat år kanske......

Här hade jag gärna befunnit mig till helgen....

  
Väl hemma, så var det dags för lägesrapport. (Förutom en blixtvisit förra veckan, så hade jag ju inte varit hemma på nästan två veckor!!!) Hur har det varit här hemma, nåt särskilt att tänka på och framförallt hur nytillskotten ska skötas?! (Kycklingar! Berättar mer i ett annat inlägg!)
Och varför denna "genomgång"? Jo, för tidigt i morse så åkte sambon nämligen på jobb... Ingen risk att vi nöter på varandra den här sommaren inte! Först jobbade han två veckor och sen jag i två och nu åkte han igen.... Ska väl inte klaga, för vi har valt det själva. Men i efterhand så; hur tänkte vi där egentligen?? Jaja, vi får försöka hitta på nåt trevligt när han kommer hem igen!

Nu ska jag gå ut och stänga in de nya familjemedlemmarna för natten och sen blir det sängen!!