Herregud så trött!!

Det blev kväll innan jag äntligen klev av tåget hemma i Karlstad igen och sen har jag inte gjort många knop.... Anställningsintervjuer tar på krafterna och sen en sex timmar lång resa på det, tog liksom musten ur mig!!

Och nu återstår bara väntan, väntan och åter väntan på DET DÄR telefonsamtalet! Om de bara visste hur mycket jag vill ha jobbet..... Det var nog längesen jag ville något så innerligt!!

Jag antar att den här processen kan liknas lite vid att gå över tiden under en graviditet och dessutom få beräknad förlossning framflyttad gång på gång. Jag har, som tur är, inte gått över med något av mina barn, men kan ändå ana att känslan kanske kan vara lite lika: Att tro att nåt ska hända ett visst datum, men istället skjuts det fram och otåligheten sliter i kroppen!! 

Jag antar att ni spyr på mitt tjat om det här, möjliga, jobbet snart, men senast fredag SKA jag få besked. Och då kanske jag lyckas ha nåt annat i huvudet :-D