En solskenshistoria om Jörgen som äntligen hittat hem!!

I söndags, mitt i all matlagning, så dök det upp en kisse här. Den stod utanför våra stora fönster och jamade högljutt och visade på alla sätt och vis att den ville in till värmen och maten. Julia fick förstås syn på den och tjöt av glädje; "tatten, tatten"!! Till slut hade vi inte hjärta att låta den stå där, utan vi dristade oss till att släppa in den. Och den uppvaktade oss alla och verkade hjärtligt glad åt vårt sällskap. Och riktigt hungrig var det stackaren. Den slukade sex köttbullar blixtsnabbt och sen vågade jag inte ge den mer, var rädd att den skulle få ont i magen.

"Jörgen" har precis rensat fatet med köttbullar :))

Men den rackaren nöjde sig inte med detta, utan försökte hoppa upp på både bänkar, bordet och spisen (Det sista en riktigt dålig idé, med tanke på att där stod en kastrull med knäck på kokning!!!) och då bestämde vi oss för att den faktiskt fick gå ut igen. Vi hade ju i allafall gett den lite mat!! Länge, länge satt den kvar där innan den försvann i mörkret nånstans.
Jag började ringa runt bland grannarna för att höra om nån kanske ägde en lilla röda krabaten. Men ingen kände till nån sån katt, men de lovade att höra sig för.
Nästa morgon var den här igen, men när Alvin hade gått till skolan, så försvann den igen. Och sen har jag inte sett till den, av förklarliga skäl: När ena grannen fick höra talas om den hungriga stackaren, så hade hon börjat mata den utanför sitt stall! Inte undra på att den inte kom hit mer :)) Men idag så hade grannen åkt bort till djurskyddet här i Karlstad (kan väl säga att vi nästan bor grannar med det) och frågat om nån lämnat en efterlysning där på en röd kisse. OCH DET VAR DET!! Förvisso redan i början av oktober, men det var ju värt ett försök!!!! Så grannen gick runt här på gården och lockade på Jörgen (som den efterlyste tydligen hette....) och fram kom katten och hon stängde in den i sitt stall. Sen stod det inte på förrän en bil rullade in på stallplanen och en förväntansfull kille öppnade dörren, OCH DET VAR DERAS KATT!! Matte var tydligen så glad att hon grät.. ♥ Så nu är Jörgen återförenad med sin familj i Högboda och jag kan tänka mig att alla är nöjda och glada!
Visst värmer det i hjärtat när folk blir så glada??!! Jag kan ju tänka mig att familjen gett upp för längesen, eftersom katten varit borta i nästan två månader!! Men dom hade tur och fick tillbaka sin älskling!!