Ja, det verkar i allafall vara vad Julia tänker när pappa försvinner utom synhåll!! Och det är klart att man måste passa på att vara nära pappa så mycket som möjligt, vi vet ju aldrig när han åker på jobb igen!!! Och att ha koll på pappa, verkar helt ha tagit musten ur lilla Julia, för hon har sovit massor på dagen och somnade jättetidigt ikväll.... Vi får se om det straffar sig i morgon bitti; om det blir uppstigning före tuppen!!!! :))
Annars då?? Jo, det är mycket på gång nu..... men inget jag tänker dela med mig av just idag :)) Elakt va??
Veckans största händelse (ironi, med en gnutta allvar kanske....) måste ändå bli besöket hos kiropraktorn på onsdag och jag HOPPAS, HOPPAS, HOPPAS att jag kan få hjälp med den här ryggen.... It´s killing me!!!!!!
Satt och zappade på tvn ikväll och först fastnade jag i ett program om barn och ungdomar med cancer..... Huuuuu, vilken mardröm!!!!! Varje barn är ett mirakel, men alla de här små kämparna är allt lite större mirakel än alla andra!! För att inte tala om alla kämpande föräldrar och andra närstående. Vilket helvete det måste vara!!
Nästa program jag fastnade i, var minnescermonin från Oslo efter terrordåden..... Och jag satt här hemma i soffan och kände mig tacksam och lycklig för mitt liv, min familj och mina vänner!!! Det slår mig hur snabbt allt kan förändras..... Utan att man vet ordet av, så kan livet slås i spillror..... Jag önskar jag kunde ta fram det tänket när jag ibland går omkring och gnäller över sånt som egentligen bara är skitsaker!! Det är svårt och jag vet att jag kommer gnälla över små ting även i framtiden. Men ibland tror jag att det är bra att få ett "wake up call" och få fundera efter lite, vad som egentligen är viktigt i livet!!
Nu ska jag gå och pussa på mina sovande barn och även pussa min sambo godnatt och somna lycklig för att jag får ha dom i mitt liv!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar