Kaos!!

En vecka sen senaste inlägget och den veckan kan väl bara summeras med ett enda ord: KAOS!!
Jag ska försöka göra en lång historia kort...

I torsdags åkte Timmy på jobb. (Galet?! Jo, det kanske kan verka så. Men för oss känns det viktigare att han kan vara hemma några månader när den lilla väl kommer, hellre att han ska stanna hemma nu "i-fall-att".) Min mamma kom ner för att agera "back-up" och vi tyckte var väl förberedda inför de två veckorna som skulle komma! Men det blir ju aldrig som man tänkt sig, eller hur?!



Natten mellan torsdag och fredag fick Julia magsjuka och jag blev förstås beordrad i säng, då vila är (borde vara) prio ett just nu. Vid tre på natten vaknade jag och skulle gå upp och kolla läget. Ser att mamma är oroväckande blek, kunde magsjukan ha drabbat henne så snabbt? Nja, att det här var nåt annat förstod jag snabbt. Hon hade sån yrsel, att direkt hon la ner huvudet så kräktes hon och hon kunde inte resa sig.... Vad göra? Ja, jag blev ju fruktansvärt orolig och efter samtal med 1177, så hade jag inget annat val än att skicka henne till akuten... Och vem skulle då hand om Julia? Ett kort samtal till Malung och strax satt bästa Lisa i bilen och var på väg ner. Timmarna innan hon kom fram till Karlstad så hade jag ju inget annat val, än att vara uppe med min lilla älskling... Lisa kom ner, jag kunde gå och sova igen och efter några timmar kom även mamma tillbaka. På akuten trodde dom att hon drabbats av ett "kristallanfall", nåt med kristaller bakom örat.

Lisa stannade till lördag. Då hade både mamma och Julia börjat pigga på sig och vi såg ingen anledning varför Lisa skulle behöva stanna. Så hon tog med sig Alvin och hans kompis och åkte till Malung. (Det är ju sportlov och det firas gärna i Dalarna!!) MEN, på eftermiddagen drog det igång igen. Först fick mamma magsjuka och efter några timmar var det min tur. Samma fråga igen, vem skulle ta hand om Julia???? Och den andra frågan; skulle nån vänlig själ bara vilja väcka mig ur den där j-a mardrömmen?? Efter några samtal, så sitter min härliga svärmor i bilen på väg från Mora.... Och det enda jag kunde tänka på var förstås, att ingen trodde att bebisen skulle stanna i magen om jag fick kräksjukan. Det kändes som jag var till helvetet och vände den natten... Men bebisen stannade kvar och efter tio(!!!) timmar började kräkh******t ge sig.

Nu är vi hyfsat på benen. Mamma är piggast, Julias mage krånglar fortfarande lite och jag har, tyvärr, inte återfått aptiten än. Men jag överlever på soppa, så det går vägen även om jag känner mig ohyggligt trött, både i kroppen och själen. Men är man varit på botten, så kan det ju bara bli bättre!!

PS. Jag glömde nämna att även Alvin fick magsjuka när dom kom till Malung, men han var snabbt på benen igen. Och nu är det full fart på honom och Dennis i skidbacken har jag hört!!