Tiden går...

I måndags var det hela fyra månader sen vår lilla prinsessa som till världen. Och jag är så glad att vi har en liten solstråle här hos oss som är frisk och kry och förgyller våra dagar! Tänker ofta på dem som av olika orsaker inte får uppleva den lyxen: De som förlorat sina barn, har barn som är sjuka och även de som kämpar hårt för att överhuvudtaget få ett... Mina tankar går till dem och det gör att jag känner ännu större tacksamhet för vad jag har...

                                                                                                    

Men vart tar tiden vägen??!! Jag tyckte det var alldeles nyss vi smög in här hemma en tidig lördagsmorgon med vårt lilla underverk i bilbarnstolen... Själv firade lilla Julia dagen med att elegant vända över sig till mage, helt själv. Det var förstås inte första gången hon låg på magen, men att klara det själv gjorde henne så förvånad att ögonen blev som tefat och hon blev alldeles tyst (vilket inte är så ofta annars, hehe).

"Nu tar jag mig till den här positionen ALLDELES själv, gött det!!"

Nattsömnen är fortfarande långt ifrån vad den borde vara och jag vet inte vad vi ska kunna göra mer för att få nån rätsida på det. Hon äter en stor portion gröt på kvällen och det borde ju hålla henne mätt en bra stund kan man tycka. Så när hon vaknat efter ca tre timmar har jag knorrat och sagt till Timmy att hon bara ska upp för att ligga bredvid bröstet. Men då hon fick flaskan en natt, så visade det sig att hon åt nästan 1 1/2 dl, så det kan man väl kanske inte kalla för att bara ligga vid bröstet och mysa?! Jaja, det löser sig tids nog!! Det enda jag vet, är att hon lär ju knappast bli mer mätt av ersättning än av gröten, så jag skippar ersättningen ett tag till!!
Alvin har åkt till Dalarna för att åka skidor och få vara minst och bli bortskämd, ompysslad och få all uppmärksamhet ett tag. Det har han verkligen förtjänat!! Han ställer upp på sin lillasyster i vått och torrt och jag känner ibland att man nog får akta sig så att man inte utnyttjar detta. När man själv känner att man saknar ett par händer, är det ju lätt att be honom om hjälp och han hjälper så gärna till. Är vi andra upptagna med nåt och han hör att hon börjar skrika, då kommer han springande direkt. Han kan ägna långa stunder åt att prata med henne och det hörs att hon använder andra ljud då hon "pratar" med honom än med oss. Det är väl förmodligen skvaller om de där knäppa föräldrarna va? :)) Så som sagt, så hoppas jag att han blir riktigt, riktigt bortskämd där uppe och att det blir en mysig avslutning på lovet för honom!! Men FY så tomt det är då han är borta!!

"Gode Gud, låt brorsan komma tillbaka så jag får nån vettig att prata med igen!!" :)))))

Vintern verkar ha kopplat en järngrepp om oss. Igår fick vi runt en decimeter snö och det bara fortsätter att vräka ner idag. Det känns väldigt långt borta med global uppvärmning... Men visst är det mysigt med vintern, så jag klagar inte. Jag tar hellre flera meter snö, än regn och slask i allafall!!
Idag är det återigen en afton, men här på Lövberga får det passera obemärkt. Vi har inga planer, mer än att ta det lugnt och bara vara.. En skön lyx det också!!