Gröna fingrar har jag INTE!!

Att ge mig en växt, är som att skicka den direkt på avrättning.... tyvärr!! Vissa människor får allt att frodas, men jag är inte en av dem. Jag beundrar min sambo, som gång på gång kommer hem från blomaffären med nyinköpta växter, trots att han vet att jag förmodligen kommer ha ihjäl dem!! Det ska vara såna som tål extrema förhållanden, såsom uttorkning, sällan ny jord och ytterst lite näring om de ska överleva mig!! Och dit hör sällan blommande växter.... MEN, det finns tydligen undantag! Bland annat orkidéer har jag lärt mig, de lyckas jag få att blomma gång på gång. Och sen är det en lustig blomma som jag tyvärr inte vet namnet på (kanske kan nån hjälpa mig?), som verkar överleva all tortyr som jag utsatt den för. Då jag och Timmy flyttade ihop, för snart "hundra år sen", så fick vi ett blad i en kruka av hans mormor och det där enda bladet blev till slut en hel bunt med blad och med jämna mellanrum bjuder den på "klasar" av vita, svagt doftande blommor. Då vi flyttade till Karlstad, så ställde vi blomman i källaren på huset i Malung och där glömdes den bort. Flera månader senare hittade vi den och då var det bara ett blad kvar, men den levde i allafall! Den verkar alltså klara det mesta och just nu blommar den igen, gissa om jag känner mig stolt :))

Nu kan man kanske undra varför jag sitter och funderar på blommor mitt i vintern? Jo, för nu börjar man kunna läsa överallt om att det är dags att börja så frön inne, för att ha nåt att sätta ut då våren och sommaren kommer. Jag gjorde det "misstaget" förra året.... och bestämde mig för att inte göra det igen! Tidigare hade vi alltid köpt plantor och med en del hästskit som gödning, så hade vi fått hyfsade "skördar". Men nu skulle allt göras från grunden och jag planterade massor av frön. De stora fönstren i vardagsrummet var fulla av små drivhus och krukor, och jag pysslade faktiskt om dem så väl, att nästan alla lyckades överleva tills det blev dags att plantera ut dem! Men mina plantor var nog inte särskilt frodiga, för det här året blev skörden MYCKET blygsam! Efter allt slit med dessa frön, så blev resultatet ett par gurkor, en squash, en pumpa (men den var jag faktiskt ganska nöjd över, då den låg där orange och fin i grönsakslandet..), INGA tomater, en bunt blommor som aldrig slog ut och undantaget; kapkrusbären, som jag fick HUR många som helst, men som ingen ville äta :)) Så i år lägger jag ingen tid på att så själv. Det finns ju faktiskt människor som ska leva på att sälja plantor och det blir med största nöje som jag kommer att sponsra dem i år!!

Nattuggla!!

Jag börjar så smått undra om det är en nattuggla vi fått och inte en bebis??!! Hur ska man annars förklara att hon vaknat 00.30, 02.30, 03.30, 04.30, 05.20 och sen tycker att man ska gå upp strax före kl 7???? Ja, jag säger då bara en sak: GÄÄÄÄÄSP..... Jag gissar att huvudvärken nog blir min följeslagare även denna dag..

Sätter mig här och väntar på att det blir dags för förmiddagsluren, så jag också får sova en stund igen!!

Som ett paket på posten.....

....kom huvudvärken idag och det är kanske inte så konstigt:

Fredagen började med storhandling på förmiddagen och sen åkte vi på babysim efter lunch. Och Julia tyckte det var lika roligt igen!! Sen var tanken att Alvin skulle ha åkt buss till träningen, men precis då vi badat färdigt så ringde han och var förtvivlad; skolbussen hade fastnat i flygande besiktning, så han skulle inte hinna med bussen till Kil. Så vi fick skynda oss från Deje för att köra Alvin till Kil och vi hann precis i tid! Då vi kom hem så hade familjen Johansson (Per och Lek, som är Julias faddrar och deras dotter First) och Siriporn kommit och Julia blev förstås ordentligt bortskämd!! (Läs buren HELA tiden) Per och Timmy fick åka och hämta Alvin och även åka in till stan för att hämta Tina som kom med tåget från Stockholm. När alla var på plats här i Lövberga, så var det bara att packa in sig i bilarna för att åka ner på stan och äta. Stället för kvällen var Mongolian Steakhouse och vi åt oss proppmätta kan jag lova!! Det var Julias restaurangpremiär och hon skötte sig utmärkt. Vid 20.30 drog vi oss hemöver, vi hade ju ändå ett dop att tänka på och ansåg att vi behövde lite sömn!!

Lördagsmorgonen ägnades åt förberedelser inför dopet och tidsplaneringen var tajmad in i minsta detalj kan jag lova! Men så händer det.... Jag och Tina ska åka och duka för fikat efter dopet, men då vi ska ta oss in så fungerar inte nyckelkortet!!! Som pricken över i-et så har jag lämnat min mobil hemma och Tinas kan vi inte använda då hon nästan har slut på ström i sin.... där hon dessutom har sin tågbiljett (via sms) och laddaren har hon kvar i Stockholm!!!!! Vår lycka blir en dam som gärna lånar ut sin och vi ringer ett nummer som står på dörren till församlingshemmet, får tag på någon som lovar att ordna dit någon som kan släppa in oss.... Vi kom in till slut, men tidsplaneringen gick ju åt skogen :))
Hade också inbillat mig att Julias dagsrutiner skulle vara desamma även den här dagen, men riktigt så blev det inte. Så när jag insåg att hon inte skulle somna mitt på dagen, så fick vi ändra planeringen lite. Att ha henne i kyrkan utan att ha sovit middag kändes inte som nåt bra alternativ!! Så jag fick göra mig i ordning lite snabbt, lägga henne i bilstolen och följa med Timmy för att hämta smörgåstårtorna och sen direkt till kyrkan. Hon somnar alltid i bilen och på det viset så fick hon sova lite drygt en halvtimme i allafall!!
Att vakna pigg och glad gjorde susen, för hon uppförde sig långt över förväntan!! Inte ens prästen kunde få henne att gråta den här dagen!! Så det blev ett riktigt bra dop!

Efter dopet åkte vi hem och hela huset blev fullt igen. Vi hade bjudit med de som ville hem till oss och vi fikade lite igen.
Det blev till slut en riktigt bra dag och vi är glada att så många ville åka långt för att dela den här upplevelsen med oss!!
På kvällen då alla gäster lämnat oss, så var det en trött familj här hemma kan jag lova.....

Söndagmorgon och klockan är ställd, då Alvin ska spela innebandymatch. Hela familjen beger sig till Kil för att se mötet mellan Sunnanå och Skoghall, som tyvärr slutar med förlust den här gången...
Fördelen med tidig match tycker Alvin är, att man hinner åka skidor en stund på eftermiddagen. Så då Timmy åker iväg för att spela tennis, så passar Alvin på att åka med och bli avsläppt på "Bryngan" och tanken är att jag ska hämta då det stänger. Men..... en halvtimme före stängning ringer telefonen och en skakad Alvin ber att jag ska komma och hämta honom. Han har gjort en rejäl vurpa då han hoppat i största hoppet och kan inte stödja på foten.... Det är bara att slänga sig i bilen och åka dit. Då vi kommer hem så får han vicka på foten och jag klämmer och trycker, men jag anser inte att det är värre än att vi ska vänta och se om det blir bättre.
Vid åtta på kvällen tycker han det blivit värre och jag ringer sjukvårdsrådgivningen som tycker att vi ska åka till akuten. Och där får vi vänta..... men med tanke på hur många som satt där med brutna ben och armar, så kunde det ha varit mycket värre! Efter ca tre timmar fick vi träffa en läkare. Han konstaterar att inget är brutet i allafall, men han vill ändå ha en röntgen på foten. Problemet är att det är sån kö dit, att vi kommer få vänta hela natten. Så vi blir hemskickade med lindad fot, kryckor och panodil, för att få komma tillbaka på måndagen och ta bilderna. Skönt att få sova i sin säng, i stället för att få sitta i en stol och vänta en hel natt. Nu var jag så trött, så jag hade nog kunnat sova stående. Men hemma är allt bra skönt ändå!!

Före sju på måndagsmorgonen låg en kvittrande glad Julia bredvid mig och tyckte att det var dags att kliva upp och amma lite..... Varför just idag, då hon ibland kan sova till över nio??!! Jaja, det var ju bara att gå upp och det är ju tur att hon är som en solstråle på morgonen, för det smittar lätt av sig :))
12.30 fick vi tid på lasarettet. Men trots bokad tid, så var vi inte klara och kunde lämna stället förrän strax efter kl 15... Men allt var helt och det var ju skönt besked att få!! Väldigt ömt och han kommer nog få dras med kryckorna ett tag, men i jämförelse med gips och förlorade muskler så är det ju rena barnleken!!

I morse 6.20 låg en liten fågel och kvittrade bredvid mig..... och jag hade sån huvudvärk så jag ville knappt öppna ögonen.... Ett par panodil senare, så kände jag mig lite mer som människa i allafall, men dagen har jag levt som i en bubbla.... Och då har jag ändå passat på att sova varje gång Julia sovit, men det har tydligen inte räckt!
Men nu får det räcka med skrivandet i allafall! Det här blev ju rena uppsatsen och det blir väl så då det hänt en del och man inte haft tid att skriva!
Nu ska jag borsta tänderna och sen ska jag låta John Blund ta hand om mig några timmar..... innan Julia vaknar första gången och är hungrig :)))

Once in a lifetime

Känner mig som ett barn på julafton; pirrig och förväntansfull.... Vad kan det då vara som ger mig såna känslor nu då?! Jo, idag damp ett kuvert ner i brevlådan och det innehöll en inbjudan till bröllop! Bröllop är ju alltid helt underbart, men det här blir nog en "once-in-a-lifetime" upplevelse för det kommer att hållas på en medeltida borg i södra Tyskland!!! (Nu hade vi visserligen fått veta innan att de skulle gifta sig i maj och att vi skulle bli bjudna, men nu känns det verkligen "på riktigt" då man håller inbjudan i handen!!)

Burg Guttenberg, Haßmersheim - Neckarmühlbach

Det är två fantastiska människor som ska gifta sig och jag känner mig väldigt tacksam över att vi får dela den här upplevelsen med dem!! Nu låter det kanske som att det bara är jag som ser fram emot det här, men jag kan lova att även resten av familjen längtar tills första helgen i maj då festen går av stapeln!! Alvin konstaterade att det är tur att han kan lite tyska och Timmy har börjat fundera över vad han ska ha på sig!! Julia får bara glatt följa med :) Jag lovar att bjuda på en detaljerad rapport från tillställningen, med massor av tillhörande foton, i mitten av maj någongång!!

I morgon är det fredag igen och återigen dags för babysim. Hoppas lilla fröken tycker att det är lika roligt även den här gången!!

På lördag är det dags för dop, vilket betyder att en massa släktingar och vänner kommer på besök. De flesta åker bara över dagen, men några har valt att komma redan i morgon, så det kommer att bli huset fullt och det är alltid roligt!! Har inga särskilda planer för fredagskvällen, kanske blir det ett restaurangbesök, eller så lagar vi nåt gott här hemma. Sen skulle jag tro att "risken" är stor att vi kommer spela Kinect eller Wii!!
Inför dopet har vi valt att vara lite lata och beställt smörgåstårtor. Hade tänkt göra egna, men då Timmy var tvungen att åka till Malung några dagar den här veckan, så ansåg vi att det skulle bli alltför stressigt. Sen är ju fördelen med köpta tårtor, att man kan skylla på nån annan om gästerna tycker att det smakar illa :))

Söndag är det återigen dags för innebandymatch för Alvin och här håller vi förstås alla tummar för att att Sunnanå ska spöa Skoghall den här gången! Förra mötet var ruskigt spännande och matchen då slutade 5-5!

Bambi på hal is!!

I morgon är det onsdag och för oss innebär det sophämtningsdag. Så när Julia äntligen hade somnat och det var dags för doggy att få göra sina kvällsbehov (har en "babysitter" med 500 meters räckvidd, för er som tror att jag kanske lämnar min bebis vind för våg...), då skulle alltså tunnan dras upp till vägen. Hur långt kan det vara från gården till vägen tro, 50 meter kanske?? 50 meter som just ikväll hade förvandlats till skridskobana!! Vi har största modellen av soptunna och jag kan lova att då det är dags för tömning, då har vi verkligen packat den riktigt, riktigt full och den väger således också en hel del... Det var ingen lätt uppgift jag tog mig an och hade vi haft gatubelysning, så hade nog grannarna fått sig ett gott skratt, JAG LOVAR!! :)))
 
Men, men, ett x antal svordomar senare och ett ömmande knä som jag slog i isen (dock inga brutna ben eller hjärnskakning och tacka gud för det!!) så står tunnan där den ska nu i allafall!! Kanske borde jag ta mig i kragen och köpa ett par broddar (hur länge har jag jobbat i skoaffär och tjatat på andra att de ska köpa... men inte skaffat egna... skäms...), innan jag står på näsan ordentligt!!

Sen måste jag också berätta vilken TUR jag hade idag!! Tänkte att det var dags att göra en riktig grovrengöring av stora badrummet och detta innebär förstås också att hörnbadkaret ska skrubbas ordentligt. (Jag vet inte hur ni som har hörnbadkar gör rent dem, men jag tycker det är enklast att ta av sig strumporna, spraya karet och en kliva i och skrubba. Finns det några andra knep kanske?) När jag sedan ska spola av "skrubbet", så upptäcker jag att vattnet som borde rinna ner i golvbrunnen under badkaret, istället hamnar på golvet! Hmm, jag som inte vet hur man får bort fronten... pinsamt egentligen. Det blir att ringa Timmy och fråga och sen kommer förstås min räddare i nöden, Alvin, och ger mig en hjälpande hand. Med fronten borta, så ser jag ju direkt vad som är problemet: Silen är igensatt, av damm, hår och en massa annat mysigt. MEN den mängden som låg där (läs: ganska lite faktiskt!!) borde inte ha orsakat så stort problem, men problemet är nog designen på silen!! De vi har i huset, har små, små hål där vattnet ska rinna ner och under ett kar, där det samlas en del damm, så fungerar det tydligen inte så bra. Med facit i hand nu, så borde vi kanske ha behållit en "gammal hederlig" sil där... Jaja, nu undrar ni väl kanske varför jag hade sån tur som fick städa badrummet?! Nja, TUR var ju att jag inte hade bestämt mig för att bada ikväll och sen gjort som jag brukar: Öppnat ventilen och sen gått därifrån, för vart skulle de nästan 400 liter vatten som karet rymmer ha tagit vägen?? Jag vill inte ens tänka tanken.. Visst, det finns en golvbrunn till i duschen, men jag är rädd att en hel del vatten hade kunnat hitta sig andra vägar också. Och den röran hade jag INTE velat ta reda på!! Nu är i allafall badrummet skinande rent och det är gött det!!

Vilken succé!!

Redan första gången Julia badade i sin balja här hemma, så anade vi att det här med att bada verkligen är hennes grej. Hon låg där så liten, så liten i sin balja och bara njöt. Och så fortsatte det, även då hon fick bada med oss i hörnbadkaret så tyckte hon att det var underbart. Men det är ju en sak att bada med mamma eller pappa i lugna hemmet och en annan att bada tillsammans med en massa andra barn och deras föräldrar. Så visst undrade jag hur det skulle gå då hon skulle göra sitt premiärdopp i bassäng idag. Men det blev en total succé!! Att det var en massa andra barn runtomkring gjorde nog att det blev ÄNNU roligare än att bada hemma. Det var såå spännande att titta på de andra barnen!! Instruktören förberedde oss på, innan Timmy och Julia klev i vattnet, att bebisar brukar bli väldigt stillsamma första gången de badar babysim. Men inte vår Julia inte, nej hon plaskade så pappa fick vatten i ögonen hela tiden :)) Det här var alltså första, men absolut inte sista gången vi tog med henne till simhallen. Vi har tänkt att vi ska försöka bada en gång i veckan och det borde ju gå bra, då det finns två tillfällen per vecka att välja på. Sen hänger ju allt på Julias dagsform, det är inte så stor idé att åka dit om hon är på dåligt humör! För det märktes att det tog på hennes krafter idag... Trots att de bara var i bassängen i tio minuter, så har hon varit sååå trött hela eftermiddagen. Men hade hon kunnat prata, så tror jag att hon hade sagt att det var värt det!!!!

Instruktören visar Timmy olika sätt att hålla sin bebis på då man är i vattnet.

Plaskar så pappa får en maaassa vatten i ögonen :)

Magläge även i vattnet?! Det är ju toppen ju!!

Tar det lite lugnt och myser med pappa.

Att ha tungan rätt i munnen är viktigt!!

Försöker bli kvitt julen!!

Ja, då är det tjugondag knut och julen ska kastas ut.... Här hemma står sen två dagar kartonger både högt och lågt och bara väntar på att fyllas med julpynt, men det går trögt att få ner det :( Nu låter det kanske som att vi har huset alldeles överfullt av julsaker, men det är inte riktigt så.... Det vore väl bara att göra ett ordentligt ryck och få ner de där sista sakerna, men tiden räcker inte riktigt till!! Det är så mycket annat man vill göra också: Igår fick Julia en riktig långpromenad då vi var och hälsade på hennes kompis Willy och hans mamma. Nu hade vi fått veta att lilla Willy inte alltid uppskattar flicksällskap, så vi visste inte riktigt hur den här visiten skulle avlöpa. Familjen hade ju fått avbryta sitt nyårsfirande då den lilla grabben blivit som galen av att se värdfamiljens lilla babyflicka... Men Julia lyckades tydligen charma honom totalt, för han blev så glad och sprallig att han till slut somnade ifrån alltihop!! All frisk luft och allt flirtande tog även på vår lilla frökens krafter, så det var varken gråt eller tandagnisslan då hon skulle gå och sova igår!! Gött det!!!
Idag har vi också varit ute och hälsat på, nämligen i en liten by som heter Viberg. Där bor lilla Arvid och hans goa mamma och pappa på en stooor bondgård. De har 60 mjölkkor och 60 ungdjur, vilket slitgöra!! Man får vara glad att det finns de som orkar och vill hålla på med detta!! Det var första gången Timmy var med dit, så han fick en guidad rundvandring på gården. Jag vet egentligen inte vad han tyckte, mer än att det luktade skiiit!! :)) Själv är jag ruskigt imponerad av mjölkroboten och så är ju de minsta kalvarna helt underbara då de bara vill tutta på ens händer!! Det blev kväll innan vi var hemma igen och det vara bara att sätta igång med middagen då vi klev innanför dörren. Sen ska Julia nattas och när hon somnat (dödstrött och utan minsta knorr idag också!!) så vill jag gärna ha lite egen tid, lite tv och lite dator och här sitter jag än.... Med julstjärnorna kvar i fönstren... Jaja, det kommer en dag i morgon också och vi kan leva med stjärnorna en natt till. Våra strikt religiösa grannar kanske förfasas över detta, men det är ju faktiskt vi som bor här och inte de!! Julgranen har vi i allafall kastat ut, efter att vi delat upp den i delar inne först för att överhuvudtaget få ut den genom dörren :))
För stunden tycker Julia att livet ska levas liggande på mage!! Dels är det ju roligt att man kan ändra position själv och sen kan man ju ha koll på allt runtomkring på ett helt annat sätt också!! Hon är dessutom väldigt villig att ställa upp som fotomodell, till mammas stora förtjusning!!

Om allt går enligt planerna, så ska vi ju på babysim i morgon. Jag kommer uppdatera er om hur detta gått och hoppas också kunna bjuda på några bilder från premiärdoppet!!

Vardag igen!!

Då är det slut på helger och jullov, Alvin har kommit tillbaka från Malung och vi börjar få tillbaka lite rutiner. Eller rättare sagt, Alvin börjar få tillbaka rutiner. För oss andra är det väl si och så med den saken, men det blir i allafall lite bättre ordning då Alvin ska upp till skolan. Det blir mat på bättre tider och vi vet skillnad på vardag och helg!! Men det är kanske inte så konstigt att vi andra har lite svårt att få nån riktig ordning på livet med en liten fröken som än så länge styr vår dygnsrytm totalt... Hon vaknar åtminstone tre gånger per natt fortfarande (dock bara för att äta och sen somnar hon om igen, men i allafall....), så när hon sover på dagen så passar jag oftast också på att ta en tupplur. Det gäller ju att se till att vara pigg då hon är uppe och sugen på bus!! Men att kunna ha några fasta tider och rutiner då dygnen ser ut så här är förstås helt uteslutet!!
Så med detta i åtanke, så sitter jag här och undrar om jag tagit mig vatten över huvudet eller inte.... Tanken är nämligen den, att Timmy ska vara hemma och vara pappaledig och därför har jag sökt en kurs på Universitetet. Jag ska visserligen läsa den på distans, men kommer jag att orka med? Med min envishet så vet jag att jag kommer klara det, men till vilket pris? Kursen börjar den 25e och det drar igång hårt med första tentan den 26e, vilket innebär att jag snart måste börja ta tag i läsningen. Tja, jag har några dagar på mig än att bestämma mig. Vi får se hur det blir!!
Idag har vi varit på BVC för vägning och mätning av Julia och det går åt rätt håll!! På lite drygt en månad har hon gått upp ett kilo till 6140 g. Så från att ha legat en kurva under "normal", så börjar hon nu så sakteligen närma sig "normalkurvan". Det känns skönt att veta att hon får i sig den näring hon behöver, speciellt som det varit lite tjat om ersättning och jag har vägrat.. Som det ser ut nu, så äter hon gröt både på morgonen och kvällen, mitt på dagen puré och däremellan ammar hon. Och utifrån viktkurvan, så verkar det ju fungera alldeles utmärkt!! Hon utvecklas förstås också massor och vill gärna vara med och se vad vi pysslar med. Den klassiska babysittern är förstås populär, men att sitta i Bumbostolen korta stunder ger ju ett helt annat perspektiv på världen och det uppskattas verkligen!!

Sen blir hon fortfarande lika förtjust varje gång hon vänder över till mage!! Det är som att hon tänker, "gjorde jag det där alldeles själv?", och oftast låter hon oss veta det genom att ge ut ett litet glädjetjut :) Det är också väldigt populärt att bada, både i sin egen balja och tillsammans med oss i hörnbadkaret. Så om lilla fröken har en bra dag på fredag, så är planen att vi ska åka och testa på babysim. Det ska bli spännande, kanske mest för mamma och pappa!!
I morgon ska vi ut och hälsa på, Julia ska få träffa sin kompis Willy!! Sen drar innebandyträningarna igång igen, så det blir väl till att spendera ett par timmar i Kil. Men det brukar vara ok. Det är faktistkt ganska kul att kolla då killarna tränar och skulle jag tröttna på det, så finns en liten butik med barnkläder där jag med allra största säkerthet kan lyckas spendera nån krona!!

Trötta idag..

Idag är en dag när man går på halvfart, men det är självförvållat och absolut värt det! I förrgår kväll somnade inte lillskruttan förrän kl 23 (pust..) och vi hade en film som vi skulle se och kom därför inte i säng förrän runt halv två... Sen kl 6.20 på morgonen var det dags för uppstigning!! Det har aldrig hänt tidigare att hon vill gå upp så tidigt, men det är bara att glatt kliva ur sängen och busa med lilla fröken. Eftermiddagen ägnades åt storhandling och då menar jag verkligen storhandling!! Trodde inte att jag skulle få med mig kundvagnen genom snömoddet till bilen på parkeringen (Timmy körde lätt iväg med barnvagnen och lämnade mig med slitgörat, hehe)!! 
Igår kväll hade vi besök av alltid lika trevliga Tania och Böna och vi började med att äta filé, ugnsrostade rotsaker och en alldeles förträfflig vitlökssås. Mätta och belåtna började vi spela sällskapsspel och där blev vi totalt fast!! Pictionary är svårt att slita sig ifrån och som vi skrattade!! Men vi kanske kunde ha slutat lite tidigare..... Timmy körde inte hem dem förrän vid tretiden!! Så när Julia vaknade strax efter klockan sju i morse, så var det en seeeg morgon. Men det är bara att bita ihop, för vi hade riktigt roligt igår!! (Det verkar som lilla fröken har ställt in sig på en annan dygnsrytm, dagarna med sovmorgon till mellan nio och tio är nog ett minne blott....)
Just nu sitter jag och väntar på en deg som jäser. Vi håller på att experimentera lite med smörgåstårtor inför dopet. Tycker att det är svårt att hitta ett bra bröd till tårtan, så nu ska vi se om det jag bakar själv kan duga!! Sen ska vi testa lite olika fyllningar och i eftermiddag kommer en testpanel hit för att säga vad de tycker om de olika tårtorna. Nejdå, skämt åsido, men det är alltid roligt att höra vad andra tycker också!! Vi vill ju inte bjuda på nåt som smakar s_ _t!!
Kvällen ser ut att vi får ägna åt snöskottning.... igen!! Det blev tydligen bara en dag med uppehåll, för idag vräker det ner igen. Undrar hur mycket snö vi kommer få den här vintern egentligen?? För min del kan det få vara nog nu, jag tycker att det redan är vinter så det räcker!!

Tiden går...

I måndags var det hela fyra månader sen vår lilla prinsessa som till världen. Och jag är så glad att vi har en liten solstråle här hos oss som är frisk och kry och förgyller våra dagar! Tänker ofta på dem som av olika orsaker inte får uppleva den lyxen: De som förlorat sina barn, har barn som är sjuka och även de som kämpar hårt för att överhuvudtaget få ett... Mina tankar går till dem och det gör att jag känner ännu större tacksamhet för vad jag har...

                                                                                                    

Men vart tar tiden vägen??!! Jag tyckte det var alldeles nyss vi smög in här hemma en tidig lördagsmorgon med vårt lilla underverk i bilbarnstolen... Själv firade lilla Julia dagen med att elegant vända över sig till mage, helt själv. Det var förstås inte första gången hon låg på magen, men att klara det själv gjorde henne så förvånad att ögonen blev som tefat och hon blev alldeles tyst (vilket inte är så ofta annars, hehe).

"Nu tar jag mig till den här positionen ALLDELES själv, gött det!!"

Nattsömnen är fortfarande långt ifrån vad den borde vara och jag vet inte vad vi ska kunna göra mer för att få nån rätsida på det. Hon äter en stor portion gröt på kvällen och det borde ju hålla henne mätt en bra stund kan man tycka. Så när hon vaknat efter ca tre timmar har jag knorrat och sagt till Timmy att hon bara ska upp för att ligga bredvid bröstet. Men då hon fick flaskan en natt, så visade det sig att hon åt nästan 1 1/2 dl, så det kan man väl kanske inte kalla för att bara ligga vid bröstet och mysa?! Jaja, det löser sig tids nog!! Det enda jag vet, är att hon lär ju knappast bli mer mätt av ersättning än av gröten, så jag skippar ersättningen ett tag till!!
Alvin har åkt till Dalarna för att åka skidor och få vara minst och bli bortskämd, ompysslad och få all uppmärksamhet ett tag. Det har han verkligen förtjänat!! Han ställer upp på sin lillasyster i vått och torrt och jag känner ibland att man nog får akta sig så att man inte utnyttjar detta. När man själv känner att man saknar ett par händer, är det ju lätt att be honom om hjälp och han hjälper så gärna till. Är vi andra upptagna med nåt och han hör att hon börjar skrika, då kommer han springande direkt. Han kan ägna långa stunder åt att prata med henne och det hörs att hon använder andra ljud då hon "pratar" med honom än med oss. Det är väl förmodligen skvaller om de där knäppa föräldrarna va? :)) Så som sagt, så hoppas jag att han blir riktigt, riktigt bortskämd där uppe och att det blir en mysig avslutning på lovet för honom!! Men FY så tomt det är då han är borta!!

"Gode Gud, låt brorsan komma tillbaka så jag får nån vettig att prata med igen!!" :)))))

Vintern verkar ha kopplat en järngrepp om oss. Igår fick vi runt en decimeter snö och det bara fortsätter att vräka ner idag. Det känns väldigt långt borta med global uppvärmning... Men visst är det mysigt med vintern, så jag klagar inte. Jag tar hellre flera meter snö, än regn och slask i allafall!!
Idag är det återigen en afton, men här på Lövberga får det passera obemärkt. Vi har inga planer, mer än att ta det lugnt och bara vara.. En skön lyx det också!!
 

Juluppehåll i bloggen??

Ni kanske undrar om det varit julledigt från bloggskrivandet på den här sidan? Då kan jag meddela att det inte varit ett frivilligt sådant, det har helt enkelt inte funnits ork!! Vi började mellandagarna med en liten fröken som somnade sisådär vid 21-tiden och sov till midnatt och sen tyckte hon att det var bra att vara vaken med ungefär en timmes mellanrum fram till morgonen... Det tyckte inte mamma och pappa kan jag meddela! Efter tre såna nätter så hade både jag och Timmy tagit klivet över till andra sidan, dvs förvandlats till två zombies och vi hoppades och höll våra tummar att hon skulle sova lite bättre natt fyra. Men det blev ännu värre! Tja, inte att hon sov sämre, hon höll fast vid sina nattrutiner. Däremot fick jag själv magsjuka på natten!! Jag försökte mitt i detta kaos ändå amma de gånger hon vaknade och var hungrig, (Timmy kom springande med henne med jämna mellanrum) men tidigt på morgonen kände jag mig redo att låta nån komma och hämta mig och lägga in mig... Låter kanske drastiskt, men när man inte orkat annat än tagit sig upp knästående från golvet i badrummet på flera timmar, då har nästan de sista krafterna sinat!! Nu har ju allt sånt här elände ett slut och som tur var så vände det när det kändes som mest hopplöst. Jag reste mig dock inte överhuvudtaget dagen efter mardrömsnatten och jag har fortfarande inte riktigt fått tillbaka aptiten. Idag har jag i allafall lyckats få i mig en liten portion riktig mat och det är ju ett stort framsteg efter att ha levt på yoghurt, soppa och skorpor i snart fem dagar.. Det tär ju lite extra också då man ammar, all näring går ju till bröstmjölken (och tur är väl det). Men nu känner jag att krafterna börjar återvända och Julia är inte vaken riktigt lika många gånger varje natt. Så nu ska jag väl snart vara helt tillbaks på banan igen får vi hoppas!!
Måste bara tillägga att lilla Julia är en sån solstråle på dagarna och det är ju tur, för då är ju nattens "synder" snabbt glömda :))

Morgonbus med pappa