Ett ovanligt liv

Just idag har jag påbörjat en kortare tid av ett något annorlunda liv: Ett arbetande liv med barnen på annan ort... Det känns.... väldigt konstigt!!
Själv befinner jag mig nämligen på orten där jag växte upp och här ska jag jobba på skoaffären under två veckor. Och småtjejerna och sambon är kvar hemma... och som sagt.... det känns.... väldigt konstigt!! 
Att vara utan och sakna sambon, det hör ju liksom till vardagen i vår familj. Men jag har inte varit från tjejerna mer än en natt förut.... Men det är nog nyttigt för oss allihop skulle jag tro!! 
Tonåringen och jag befinner oss på samma ort, men han har så mycket att pyssla med, så honom kommer jag förmodligen också att träffa ytterst sparsamt under de här två veckorna.

En viss liten känsla av rastlöshet har börjat infinna sig, redan!! Jag är inte van att göra ingenting och undrar lite förvirrat vad jag ska hitta på :-) 
Och sen är det dessutom märkligt tyst och lugnt: Jag åt middag i lugn och ro, telefonen ringde och jag fick prata utan ett enda avbrott och jag har till och med fått gå på toa utan sällskap. Det ni småbarnsföräldrar, är väl sann vardagslyx?! ;-)

Just idag känns det lyxigt, men om ett par dagar kommer jag sakna det, nåt alldeles fruktansvärt till och med.... Jag är helt säker!!

För att få tiden att gå, ska jag försöka underhålla mig med lite av varje. I första hand ska jag förstås jobba, men jag ska också passa på att träffa lite vänner! 
Det här ska nog gå bra, måste jag intala mig :-/