Sen tycker jag också att jag är mer orolig än jag brukar, mycket tankar och funderingar: Är ängslig för att nåt ska gå åt pipan med den lilla jag har i magen, jag måste gå in och kolla till Julia om jag tycker att det varit tyst för länge, oroar mig för att sambon inte ska vara hemma när förlossningen drar igång... Ja, listan kan göras längre, jag lovar. Känner nån igen sig, har det kanske med åldern att göra??
Jaja, nu ska jag ta mina hormoner och mina funderingar med mig och gå och lägga mig! Ha en fortsatt trevlig helg och till alla som fryser: Håll ut, det ser ut att bli mildare väder till veckan!!
Jag hade heller inga hormonsvängningar åt det agressiva hållet (tycker jag i alla fall ;-)) och inte särskilt många extra tårar heller för den delen. Men oro känner jag igen, inte så jättemycket för Isac i magen egentligen, men livet i stort på något vis. Tyckte inte om att åka bil, särskilt inte om det var någon annan än Andreas som körde. Jag var helt enkelt rädd för att krocka. Mer än vanligt liksom. Ville ju så gärna möta knodden i magen!
SvaraRadera