En riktig mardröm.....

Igår skrämde Amanda slag på oss här hemma.....

La henne på skötbordet för att ta reda på ett "lass" och hon protesterade lite, vilket jag inte tyckte var så konstigt, eftersom hon är ganska röd i rumpan för tillfället. Men plötsligt så började hon gallskrika, helt hysteriskt och så högt så det kändes som om mina trumhinnor skulle spricka. Hon skrek så några gånger och då märkte jag att det verkade som hon inte fick nån luft!!! I nästa sekund blev hon tyst och alldeles blå..... Jag slet (låter hemskt, men det var precis vad jag gjorde) upp henne och till min fasa, så är hon lika lealös som en överkokt spagetti!!!! HJÄLP!!!! Min mage knyter sig i trippla dubbelknutar och paniken stiger och hjärtat bankar hejdlöst....
Jag springer till Timmy med henne i famnen och får fram: "Jag tror hon håller på att dö..." För det var verkligen vad jag trodde höll på att hända.... Jag visar honom hur blå hon är och att armar och ben bara hänger... Men då, äntligen, känner jag att det börjar bli lite styrsel i den lilla kroppen igen och att hon "är med oss igen". Och jag vågar andas själv igen också...

Fruktansvärd upplevelse!!!! Ja, fruktansvärd är nästan ett alltför milt ord att använda, men jag hittar inget annat att skriva... Det kändes som jag skulle dö själv där en stund och när mardrömssekunderna var över, så blev jag också som en överkokt spagetti. Det kändes som att benen inte skulle bära mig och armarna kändes helt obrukbara.... En chock antar jag och det var väl inte så konstigt??!!
Ringde vården och fick förstås åka in till akuten (ännu en gång!!) för att få henne undersökt. Men som jag anade redan innan, så kunde dom inte hitta nåt fel. För hon var precis som vanligt när vi var där och log och charmade alla omkring sig :) Det fanns en del teorier, men vi får hålla tummarna för att det var en engångsföreteelse och att det aldrig, aldrig kommer hända igen!! För fy fasen viken upplevelse.... jag ryser när jag tänker på det idag....

Var rädda om varandra <3

Älskade gullunge som nästan skrämde livet ur sin mamma och pappa...