På morgonen var hon lite piggare (på grund av att febernedsättande verkar i sex timmar... tänkte inte på det då), febern låg strax över 38 och hon åt även en stor portion gröt.
Igår efter hon sovit på dagen, så hade hon hög feber igen. Men två timmar senare, trots att hon fått Alvedon, så var febern över 40!! Lite orolig förstås, så ringde jag 1177. Sköterskan undrade om det kunde vara urinvägsinfektion och precis då kissade Julia och detta skedde under jämmer och tårar. Så vi fick ju lov att åka in till akuten för att kolla upp saken.
"Vi" här betyder; jag, Julia, Amanda och min mamma. För man kan ju inte lämna ett barn som ammas hemma och gissa om jag var glad att ha min mamma här,?! För det är klart att det måste hända sånt här när Timmy är på jobb och det hade varit svårt att fixa akutbesöket med bara en famn :/
På akuten rådde totalt kaos och det blev en lång väntan. Efter lite drygt tre timmar i väntrummet, så fick vi vid halv nio äntligen träffa en läkare. Efter "the standard procedure", det vill säga koll av urinen, öron och hals, så fanns ändå ingen förklaring till febern. Läkaren funderade på förstoppning, vilket jag tyckte lät långsökt, för hon hade ju bajsat under dagen. Liten fick lösande och efter det somnade älsklingen. Läkaren verkade nöjd, men jag tror ju förstås att hon hade somnat ändå. Dels var klockan långt efter läggdags och sen hade ju den Ipren hon fick på eftermiddagen slutat verka, så hon hade över 40 igen.... Så jag har ju svårt att tro att hon somnade på grund av lättnaden att kunna bajsa... Men, men...
Vi fick, efter sju timmar, i allafall åka hem och "vänta".
Under natten har hon i allafall druckit någorlunda bra och kissat en del och just nu är väl det huvudsaken. Så vi får bara hoppas att febern försvinner, annars blir det nytt besök hos läkaren på tisdag.
Har suttit och googlat lite under natten och jag börjar ana att det är en tand som ställer till problemet... Får bara vänta och se!!!
En mycket sliten Julia på soffan igår eftermiddag.... På akuten höll hon dessutom på att somna i min famn och ni som känner vårt lilla "troll", vet att det ska mycket till innan nåt sånt händer :( |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar