Den sista resan.....

Det har varit en ganska vacker morgon här ute. Solen gick upp mellan halv sex och sex och för första gången på flera dagar, så fick jag se blå himmel. Men för någon jag känner, spelar det nog ingen roll att solen skiner idag...
För henne började dagen tidigt, betydligt tidigare än andra dagar. Hon kom till stallet redan före klockan sex och jag förstår att hon ville vara tidig, då är det säkert att man får vara ensam och precis det tror jag att hon ville vara idag. Hon började morgonen som alla andra, med att ge alla hästar frukost och sen lägga ut tre högar med hö i hagen. Men idag skulle bara två hästar ut i hagen... För henne är det den där dagen idag, dagen som alla vi som äger djur vet ska komma och verkligen fasar för: Dagen då vi ska följa vår trogne följeslagare och vän på den sista resan...
Transporten var redan framkörd och påhakad på bilen och jag tyckte det var jobbigt, det är nästan så jag skäms... Jag beundrar henne för att hon var så stark... för när transporten rullade av stallplanen var jag inte stark :,( MEN jag vet också, att om det varit min häst, så hade jag gjort precis samma sak. Det hade varit fruktansvärt jobbigt, men man sviker inte sin kamrat!!
Jag vill också passa på att skicka en liten hälsning till alla hästar i hästhimlen: Idag kommer en ny vän till de evigt gröna ängarna, var snäll emot honom, men akta er också, för han är ett riktigt busfrö :))