Som ett paket på posten.....

....kom huvudvärken idag och det är kanske inte så konstigt:

Fredagen började med storhandling på förmiddagen och sen åkte vi på babysim efter lunch. Och Julia tyckte det var lika roligt igen!! Sen var tanken att Alvin skulle ha åkt buss till träningen, men precis då vi badat färdigt så ringde han och var förtvivlad; skolbussen hade fastnat i flygande besiktning, så han skulle inte hinna med bussen till Kil. Så vi fick skynda oss från Deje för att köra Alvin till Kil och vi hann precis i tid! Då vi kom hem så hade familjen Johansson (Per och Lek, som är Julias faddrar och deras dotter First) och Siriporn kommit och Julia blev förstås ordentligt bortskämd!! (Läs buren HELA tiden) Per och Timmy fick åka och hämta Alvin och även åka in till stan för att hämta Tina som kom med tåget från Stockholm. När alla var på plats här i Lövberga, så var det bara att packa in sig i bilarna för att åka ner på stan och äta. Stället för kvällen var Mongolian Steakhouse och vi åt oss proppmätta kan jag lova!! Det var Julias restaurangpremiär och hon skötte sig utmärkt. Vid 20.30 drog vi oss hemöver, vi hade ju ändå ett dop att tänka på och ansåg att vi behövde lite sömn!!

Lördagsmorgonen ägnades åt förberedelser inför dopet och tidsplaneringen var tajmad in i minsta detalj kan jag lova! Men så händer det.... Jag och Tina ska åka och duka för fikat efter dopet, men då vi ska ta oss in så fungerar inte nyckelkortet!!! Som pricken över i-et så har jag lämnat min mobil hemma och Tinas kan vi inte använda då hon nästan har slut på ström i sin.... där hon dessutom har sin tågbiljett (via sms) och laddaren har hon kvar i Stockholm!!!!! Vår lycka blir en dam som gärna lånar ut sin och vi ringer ett nummer som står på dörren till församlingshemmet, får tag på någon som lovar att ordna dit någon som kan släppa in oss.... Vi kom in till slut, men tidsplaneringen gick ju åt skogen :))
Hade också inbillat mig att Julias dagsrutiner skulle vara desamma även den här dagen, men riktigt så blev det inte. Så när jag insåg att hon inte skulle somna mitt på dagen, så fick vi ändra planeringen lite. Att ha henne i kyrkan utan att ha sovit middag kändes inte som nåt bra alternativ!! Så jag fick göra mig i ordning lite snabbt, lägga henne i bilstolen och följa med Timmy för att hämta smörgåstårtorna och sen direkt till kyrkan. Hon somnar alltid i bilen och på det viset så fick hon sova lite drygt en halvtimme i allafall!!
Att vakna pigg och glad gjorde susen, för hon uppförde sig långt över förväntan!! Inte ens prästen kunde få henne att gråta den här dagen!! Så det blev ett riktigt bra dop!

Efter dopet åkte vi hem och hela huset blev fullt igen. Vi hade bjudit med de som ville hem till oss och vi fikade lite igen.
Det blev till slut en riktigt bra dag och vi är glada att så många ville åka långt för att dela den här upplevelsen med oss!!
På kvällen då alla gäster lämnat oss, så var det en trött familj här hemma kan jag lova.....

Söndagmorgon och klockan är ställd, då Alvin ska spela innebandymatch. Hela familjen beger sig till Kil för att se mötet mellan Sunnanå och Skoghall, som tyvärr slutar med förlust den här gången...
Fördelen med tidig match tycker Alvin är, att man hinner åka skidor en stund på eftermiddagen. Så då Timmy åker iväg för att spela tennis, så passar Alvin på att åka med och bli avsläppt på "Bryngan" och tanken är att jag ska hämta då det stänger. Men..... en halvtimme före stängning ringer telefonen och en skakad Alvin ber att jag ska komma och hämta honom. Han har gjort en rejäl vurpa då han hoppat i största hoppet och kan inte stödja på foten.... Det är bara att slänga sig i bilen och åka dit. Då vi kommer hem så får han vicka på foten och jag klämmer och trycker, men jag anser inte att det är värre än att vi ska vänta och se om det blir bättre.
Vid åtta på kvällen tycker han det blivit värre och jag ringer sjukvårdsrådgivningen som tycker att vi ska åka till akuten. Och där får vi vänta..... men med tanke på hur många som satt där med brutna ben och armar, så kunde det ha varit mycket värre! Efter ca tre timmar fick vi träffa en läkare. Han konstaterar att inget är brutet i allafall, men han vill ändå ha en röntgen på foten. Problemet är att det är sån kö dit, att vi kommer få vänta hela natten. Så vi blir hemskickade med lindad fot, kryckor och panodil, för att få komma tillbaka på måndagen och ta bilderna. Skönt att få sova i sin säng, i stället för att få sitta i en stol och vänta en hel natt. Nu var jag så trött, så jag hade nog kunnat sova stående. Men hemma är allt bra skönt ändå!!

Före sju på måndagsmorgonen låg en kvittrande glad Julia bredvid mig och tyckte att det var dags att kliva upp och amma lite..... Varför just idag, då hon ibland kan sova till över nio??!! Jaja, det var ju bara att gå upp och det är ju tur att hon är som en solstråle på morgonen, för det smittar lätt av sig :))
12.30 fick vi tid på lasarettet. Men trots bokad tid, så var vi inte klara och kunde lämna stället förrän strax efter kl 15... Men allt var helt och det var ju skönt besked att få!! Väldigt ömt och han kommer nog få dras med kryckorna ett tag, men i jämförelse med gips och förlorade muskler så är det ju rena barnleken!!

I morse 6.20 låg en liten fågel och kvittrade bredvid mig..... och jag hade sån huvudvärk så jag ville knappt öppna ögonen.... Ett par panodil senare, så kände jag mig lite mer som människa i allafall, men dagen har jag levt som i en bubbla.... Och då har jag ändå passat på att sova varje gång Julia sovit, men det har tydligen inte räckt!
Men nu får det räcka med skrivandet i allafall! Det här blev ju rena uppsatsen och det blir väl så då det hänt en del och man inte haft tid att skriva!
Nu ska jag borsta tänderna och sen ska jag låta John Blund ta hand om mig några timmar..... innan Julia vaknar första gången och är hungrig :)))