Sydafrikaresan... Del 1

Jag lovade att berätta om resan.... och det var ganska längesen nu! Har börjat flera gånger, men har endera inte blivit klar eller tillräckligt nöjd för vilja att publicera. För hur ska jag kunna förmedla alla känslor och intryck på ett rättvist sätt??! Har insett att jag inte kan skriva om allt i ett enda inlägg, det skulle bli en hel novell, så jag delar upp den istället och hoppas så att jag äntligen ska bli redo att dela med mig av mitt livs äventyr!!

På så få dagar, hände så otroligt mycket. Då vi var där nere, så var vi rörande överens om att det kändes som vi varit där i flera veckor, men då jag kom hem, så kändes det ungefär som jag hade varit till Malung och vänt....

Ett MYCKET stort plus var resan! Tänk att först flyga några timmar till Frankfurt och sen över tio timmar till Johannesburg och sen ytterligare en timme till Durban och det är ingen tidsskillnad att ta hänsyn till?! Kan inte bli bättre!

Från flygplatsen till resorten där vi skulle bo, så var det en flera timmar lång resa med minibuss och så smått började det gå upp för mig att vi var på en helt annan kontinent, långt, långt hemifrån!!!! Borde kanske ha sovit, men ville ju inte missa en sekund!! 
Åkte in genom grindarna in till resorten och passerade med stora ögon några antiloper på vår väg till incheckningen....

Knappt hade vi hunnit lämna väskorna i våra trädhyddor, förrän det bar iväg på vårt första safari. Allt var magiskt: Djuren, naturen och ljuset, jag säger bara LJUSET!!! Solen var på väg ner och naturen förvandlades till något alldeles sagolikt som berörde mig ända in i själen...... Uppe på en kulle avnjöt vi inhemska delikatesser i solnedgången. Jag kunde knappt tro det var sant....

Med god mat och gott vin avslutades kvällen tillsammans med de allra bästa kollegorna man kan önska!!! Och jag trodde kanske att det skulle bli lätta att somna, men OJ så mycket jag och Jonna hade att prata om innan vi kunde säga godnatt och släcka lamporna!

Klockan fem ringde klockan nästa morgon och vi skulle bege oss ut på morgonsafari. Inlindade i varma yllefiltar susade vi fram i "vår" jeep i gryningen och nådde precis den stora nationalparken då solen gick upp. Filtarna åkte av, kameror åkte fram och vi började sakta rulla på de smala vägarna. Skulle vi få se "the big five"???? 
Vi gick tyvärr bet på den punkten, men fick i allafall se fyra av de fem. Geparden är ju ett nattdjur och alltså svårt att få syn på i dagsljus. Men det andra fyra....... såg vi alla på mindre än tio meter från vår jeep. Det kändes emellanåt lite väl spännande kan jag erkänna. Men vilken overklighetskänsla!!!" Är jag verkligen här och upplever detta?"..... Jag ställde mig frågan gång på gång......

Återigen blev det en fantastisk kväll med mat från en stor buffé. Den avnjöts under bar himmel i skenet av en stor brasa och det hela inramades av mängder av levande ljus..... Magiskt.... IGEN!!

Med en bildbomb avslutar jag denna delen av resan. I nästa del ska jag berätta om de två sista dagarna. Dagar med enorma kontraster och stora känslostormar, dagar som jag vet har förändrat mitt liv för alltid!!!!

Nyfikna zebror kikar fram i det höga gräset på savannen i Ubizane Wildlife Reserve, parken där vi bodde.

Några gnuer vid vattenhålet.

Hela vårt härliga gäng!!!

Det är något speciellt med solnedgångar <3

Soluppgången strax innan vi ska åka in i Hluhluwe Game Reserve.

Vilken förmån att ha fått se detta!!!!

De jeepar som tog oss runt på safari.

Elefanter är STORA! I bilen framför vår sitter våra kollegor. En stund senare har även vi en så nära, men då var jag antagligen så skakis att det inte blev några bilder :-)

Det där hornet är LÅÅÅNGT och VASST..... Jag undrade hela tiden hur snabb han var om han skulle få något för sig....

Afrikansk buffel och den fjärde av "the big five" som vi fick se!!

Middag utomhus vid brasan.

 

Ett livstecken!

Jodå, jag lever!! Det har varit en intensiv början på 2014: Ett kvartal har redan passerat och jag fattar inte vart månaderna tar vägen!!! Nya jobbet tar tid, det skulle få ta tid till en början, och nu har det snart gått sex månader och jag börjar känna att det "börjar plana ut". Tycker fortfarande att det är lika roligt!! Vissa dagar visar jag att jag verkligen kan det här jobbet, andra är jag nästan beredd att kasta in handduken. Men företaget tror på mig, jag tror på mig och det bör ju betyda att det blir riktigt bra i slutändan?! 

Det har hänt så mycket de här månaderna..... Tjejerna blir så stora och det går alldeles för fort.... 
Amanda har hunnit fylla två år! Åh herrejösses vilket humör den damen har!!! Hon vet verkligen vad hon vill om jag säger så ;-) 
Ur Julias mun bubblar det konstant :-) Hon har hur mycket som helst att berätta och det är fascinerande att lyssna på alla hennes funderingar! Och är det inte fantastiskt hur snabbt de där små snappar upp uttryck som de gärna "slänger sig med"??

Hemmet.... Tja det händer saker: Nya tapeter är på plats i köket och vilken skillnad det blev!!! Det röjs friskt på gården och det finns hur många planer som helst. Problemet är bara den där förbaskade tiden, den räcker helt enkelt inte till.... Allt handlar om planering sägs det och enligt de riktigt visa männsikorna, så bör man faktiskt göra "to-do listor" för att saker verkligen ska bli av. Det kan ju vara värt att testa?!

Att skriva en lista är något jag snart måste ta tag i..... en lista över vad som ska packas ;-) Har redan smygtittat på resesajter och tror att jag börjar få en ganska klar bild över vad som ska vara med. Det är ett nämligen så att jag har förmånen att få åka på ett osannolikt fantastiskt äventyr och då jag aldrig gjort något dylikt innan, så gäller det att vara väl förberedd!!! Jag ska åka till Sydafrika!!! Jag fattar det knappt själv..... 
Jag antar att det kommer bli en omtumlande resa på alla sätt och vis och det kommer säkert ta ett tag att både ta in och sen bearbeta allt vi kommer få se..... Som sagt, jag fattar inte riktigt att jag ska iväg!! Och dyker det inte upp några fler inlägg innan avresan den 29/4, så LOVAR jag på heder och samvete att ge er en utförlig rapport då jag kommer tillbaka i allafall!!!

Boendet under Sydafrikavistelsen.......

                                  

En trevlig helg önskar jag mina tappra läsare och även om inte vädret ser ut att bli det allra bästa, så passa ändå på att njuta av att det är just HELG!!!

Svårt att vara positiv....

Sambon ringde hem ikväll...... och jag var på uselt humör.... Sorgligt medveten om detta, så insåg jag också att jag kunde fortsätta på den banan, eller göra något åt det!
Det ÄR svårt att vara positiv med minimalt med sömn på sömnkontot; sjuka, trötta och därmed överdrivet griniga barn och sen dessutom känslan av att absolut inte ta sig ut.... Helst ut och jobba, ge järnet och fortsätta sträva mot mina mål. Men bara att kunna åka ut och köpa det som jag upptäckte saknades under dagen.... Frustrerande är bara förnamnet!!
Ut i friska luften testade jag en mycket kort stund under dagen, då jag anser att det är nyttigt att få andas "uteluft" även om man inte är helt kry. Det visade sig vara ett dåligt beslut just idag och utan att gå in på några närmare detaljer, så kan jag bara meddela att det bara blev en tur till postlådan och sen tillbaka in igen!!
Tillbaka till "efter-samtalet-med-sambon"!! I början av året fick jag ett boktips av en god vän och inspirationskälla; Munken som sålde sin Ferrari.  

 

Jag har "slukat" den och redan bestämt mig för att läsa den ännu en gång från pärm till pärm, för att jag känner att jag behöver det för att verkligen kunna ta in och smälta dess (otroligt kloka) innehåll. Efter det dåliga samtalet satte jag mig och bläddrade lite sporadiskt fram och tillbaka i boken och, faktiskt, fick den mig att hamna i en annan sinnesstämning!!!! Underbart!! 
Nu har jag lånat (e-lånat från Karlstads bibliotek till Ipaden) ytterligare en bok av samma författare; Vem gråter vid din grav?  

 
Så nu tar jag paddan med mig till sängen, hoppas på att få läsa fler klokheter som ger mig extra kraft att ta tag i de här sista dagarna innan sambon äntligen kommer hem från sin jobbperiod!!!
Sen avslutar jag dagen med att skriva i min tacksamhetsdagbok..... Har det gjort/kommer det göra någon skillnad? Jag vet inte, men den som lever får se!! Det är i allafall spännande att testa!!!!

Reklamation

Undrar vart jag ska vända mig om jag skulle vilja reklamera den här helgen?! Den blev absolut inte som jag hade tänkt mig, så jag skulle gärna vilja ha en annan helg ;-)

Jag borde ju vara van.... att saker och ting inte riktigt följer min planering.... ändå är det lika trist varje gång det händer!!! Och jag började väl ana vartåt det barkade redan natten mellan fredag och lördag: Julia vaknade till och från och ena gången störtgrät och andra gången bara smågnällde, men det gick förstås inte att få ur henne vad som var fel. Då hon äntligen vaknade till ordentligt på morgonen, så berättade hon att hon hade ont i ena örat..... Inte konstigt att hon hade varit ledsen under natten :-( Vitlök i gasbinda i örat och Alvedon gjorde susen och sen kändes det bättre! Någongång där under natten vaknade även Amanda och hon hade plötsligt blivit dunderförkyld! Näsan rann och rann och hon hade en fruktansvärd hosta..... Näsdroppar och hostmedicin och sen sov hon till morgonen i allafall!

Det blev en lugn dag igår och min "to-do-lista" fick jag snällt lägga åt sidan!

I natt lade vi till ytterligare ett par åkommor på sjukdomslistan: Amanda fick magsjuka och Julia ögoninflammation!!!! Välkomna till sjukstugan på Lövberga :-)

Jag upprepar sakta för mig själv: Man får inte mer än man klarar av, man får inte mer än man klarar av, man får inte mer än man klarar av.....

Tackar min lyckliga stjärna för underbara vänner, så att jag har fått kyl, frys och skafferi påfyllda idag...... <3 
Andra vänner har tagit sig an min älskade son, så att han slipper vara hemma i kaoset...... Mycket tacksam för detta!!!!!!

Tar nya tag och laddar för att inleda veckan med VAB.... Inte alls kul, men det är väl bara att gilla läget!!!!!!!!!

Då får vi backa och ta nya tag!!!

Idag har jag gjort något som jag förmodligen aldrig får göra igen: Tagit ett kontoutdrag och får se på den lilla lappen att saldot är sexsiffrigt......

Har banken gjort fel, kanske ni tänker?! Har de vunnit på lotto, triss eller bingolotto???? Nejdå, inget av delarna...... Men det allra konstigaste har hänt oss, så konstigt att mäklaren, trots många års erfarenhet, aldrig tidigare råkat ut för det heller!! Köparen ville häva köpet av huset!!!!!! (Tror inte att han som köpte huset var riktigt lika "på" som den som skulle bli hans sambo och nu skulle de tydligen inte bli sambos heller.....)  
Och ett kontraktsbrott är ju förenat med att bli skadeståndsskyldig, men vi gjorde upp genom en förlikning, då en rättsprocess hade blivit krånglig och framförallt väldigt långdragen.... SÅ NU SKA VI ALLTSÅ BO KVAR PÅ LÖVBERGA!!!!! Hur länge är ingen som vet, men vi har i allafall inga planer på att sätta ut huset till försäljning inom det snaraste! Så till eventuella grannar som läser: Ni blir inte av med oss ;-)

Hade egentligen planerat att skriva något typ av avskedsinlägg, för att sen lägga den här bloggen på is. (Livet på Lövberga hade ju passat dåligt vid en flytt!) Men nu kommer jag fortsätta hänga här, för er som fortfarande har tålamodet att läsa mina glesa inlägg!!!